Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politik - Hvad folket väntar af den nya representationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
adolf hedin
religionsbekännelsen ej har något med staten och de
medborgerliga rättigheterna att göra. Men månne det är ett
rimligt anspråk, att förnuftig, medborgerlig frihet och rätt
skola tåligt vänta, tills de erkännas af dem, som antingen
icke vilja eller icke kunna begripa eller lida dem? Är
måhända det intoleranta prästpartiets, d. v. s. minoritetens,
öfvertygelse om sin rätt att fungera såsom samhällets
andliga fångvaktare och inneha nycklarna till det religiösa
förtryckets slafbojor, är denna öfvertygelse så helig, att
folket, dess representation och regering fortfarande skola
böja sig därför? Eller skulle ej på 1860-talet tiden vara
inne för den folkvalda riksdagen att fullborda hvad rikets
ständer ville redan i första årtiondet af vårt sekel? Den
frågan tillhör det ock det nyliberala eller framstegspartiet
å riksdagen att utan uppskof taga i allvarligt
öfvervägande.
Ej utan skäl sätta vi frågan om samvetstvångets och
prästväldets bekämpande i sammanhang med de förut
behandlade om folkskolans frigörelse och om inskränkning
af ämbetsmannaväldet. Dessa tre punkter utgöra en
särskild grupp för sig, där den nu ifrågavarande bildar
centern och de tvenne andra utgöra hvar sin flygel. A ena
sidan har nämligen prästväldet i den genom dess
bemödanden grundligt missriktade folkskolan skaffat sig ett
kraftigt stöd, i det att den till en statskyrkoinstitution
förvridna folkundervisningen fått till uppgift att uppfostra
folket i en blind, tanken kväfvande auktoritetstro. Å
andra sidan har prästväldet, som åberopar guddomligt
ursprung och med sitt trakasserande förmynderskap intränger
i det enskilda lifvets mest enskilda vrår, alltid utgjort en
högsta förebild för ali annan byråkrati, som ej vill veta
af någon rätt och makt i samhället, utom sitt eget
godtycke att despotiskt kommendera medborgarna och
nyckfullt reglementera deras verksamhet.
Det är ej genom grundlagsförändringar allena, som
samvetstvångets och prästväldets fasta borg eröfras och
raseras. Allraminst sker det genom en ny lappning af
§ 28 R. F., sådan som den å sista riksdagen föreslagna.
Ty principen, som är i fråga och som ej tål någon
af-prutning, är denna: att ingen inskränkning i
medborgerliga rättigheter, af hvad slag det vara må, skall härflyta
af någon från statskyrkans afvikande bekännelse. Således
lika tillträde till representationen och till alla ämbeten och
tjänster — statskyrkans egna naturligtvis undantagna —
för alla trosbekännare. De äga rätt — en rätt som i
sanning har, hvad prästväldet saknar, nämligen guddomligt
ursprung — att fordra detta. Vi ha afskaffat det
politiska stånds- och klassväsendet, ty staten behöfde alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
