For your information, the inclosed is a letter that we have sent to the Law Committee (lagutskottet) of the Swedish Parliament. We being myself, Per Cederqvist and Lisa Hallingström, all active contributors to Project Runeberg.
The text is in Swedish. You are free to use the text if you want to make your member of parliament or your local newspaper aware of this matter.
The law proposal (proposition) 1994/95:151 was postponed (bordlagd) this spring and will be attended to this fall. The Law Committee was gathered this Tuesday (17 OCT 1995) and will reach a decision on this matter by the end of this month. The parliament will make its decision at the end of November. The law proposal is expected to take effect on 1 JAN 1996.
The matter is an extension of the copyright term from 50 to 70 years after the death of an author and especially the rule of transition (övergångsregel) from the old law to the new one for authors who have been dead for 50 but not yet for 70 years. The law proposal suggests a complicated rule, while we suggest that works by such authors remain in the Public Domain where they are now.
Lars Aronsson.
PROJECT RUNEBERG free Nordic e-text & art on the Internet since 1992 mailto:editors@runeberg.org http://www.lysator.liu.se/runeberg/ Snail-mail Lysator, Linkoping University, S-581 83 Linkoping, Sweden
Datum 16 oktober 1995 Från Projekt Runeberg Lars Aronsson / Per Cederqvist / Lisa Hallingström Datorföreningen Lysator Linköpings universitet 581 83 Linköping Till Ledamöterna i riksdagens lagutskott
Regeringens proposition 1994/95:151 "Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd" föreslår att den upphovsrättsliga skyddstiden ska förlängas från femtio till sjuttio år efter upphovsmannens död. Ändringen är föranledd av direktiv 93/98/EEG från EU:s ministerråd.
Propositionen innehåller en övergångsregel som innebär att skyddstiden ska återupplivas för vissa verk där den har löpt ut, nämligen där upphovsmannen varit död i femtio men ännu inte sjuttio år. Denna övergångsregel medför flera nackdelar, som redovisas nedan.
Vi vill i stället föreslå följande ändrade lydelse av övergångsregeln, som inte har dessa nackdelar:
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet.3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Av verk vars skyddstid enligt äldre bestämmelser har löpt ut, får även fortsättningsvis exemplar fritt framställas, spridas och visas.
4. Strykes
För jämförelse redovisas här även övergångsregelns lydelse enligt propositionens lagförslag:
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet.3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
De nackdelar som vi ser i propositionens förslag till övergångsregel, men som undviks genom vårt förslag, är följande:
- Propositionens övergångsregel har retroaktiv verkan. Vissa verk som en gång har blivit fria och idag fritt får kopieras, spridas och visas ska enligt propositionen inte längre vara fria, utan återförs under upphovsrättsligt skydd. Friheten att när som helst framställa exemplar av dessa verk gäller inte bara dem som redan inlett eller planerat sådan framställning, utan hela allmänheten. Den som hyser avsikter att i framtiden utnyttja fria verk, har ju inte haft anledning att brådska med förberedelserna, eftersom verken enligt äldre bestämmelser skulle vara fria för all framtid.- Det torde vara svårt för svensk domstol att avgöra huruvida "väsentliga åtgärder" har vidtagits före lagens ikraftträdande. Vår föreslagna lydelse bygger inte sitt undantag på utgivarens handlingar, utan enbart på verkets beskaffenhet.
- Propositionens lydelse förutsätter att förfogandet över ett verk består i framställandet av ett visst antal fysiska exemplar som kan säljas slut före år 2000. Så är inte fallet för en elektronisk utgåva som tillhandahålls genom databas. Vår föreslagna lydelse tar hänsyn till detta.
Språkbruket färgar tanken. Orden skydd och skyddstid låter som synonymer till trygghet och omvårdnad. Den naive frågar sig kanske varför det upphovsrättsliga skyddet ska vara tidsbegränsat. Borde det inte förlängas in i evigheten? Verk som inte omfattas av detta "skydd" får fritt användas och kopieras av vem som helst. Det är denna frihet som vägs mot upphovsmannens skydd. Sett ur allmänhetens perspektiv borde skyddstiden döpas om till förbudstid, den tid då allmänheten är förbjuden att fritt kopiera verket. Nu ska denna förbudstid förlängas. De verk som fritt får kopieras kallas i USA:s upphovsrättslag för Public Domain. Den svenska lagen saknar motsvarande namngivning av det kulturella allmängodset, och därmed kommer också själva företeelsen i skymundan för våra tankar.
Det existerar en svensk Public Domain, ett kulturellt allmängods, som omfattar allt från Varins runor på Rökstenen, heliga Birgittas uppenbarelser och Olaus Petris predikningar till 1900-talister som Hjalmar Bergman, Selma Lagerlöf och Ludvig Nordström. De elektroniska utgåvor som finns på CD-ROM och Internet bygger på detta allmängods. Det tekniska nytänkandet skulle hämmas om utvecklarna / utgivarna vore tvungna att betala royalty till Carl Michael Bellmans efterlevande.
Regeringens lagförslag vill inte enbart fördröja den fortsatta tillväxten av detta kulturella allmängods med 20 år, utan även stjäla tillbaks de senaste 20 årens tillväxt, genom att återuppväcka förbudstiden för alla verk av de upphovsmän som dog 1925-1944. Det som allmänheten fritt förfogar över idag vill lagförslaget att ta ifrån oss.
Den föreslagna lagen ger förvisso en frist till år 2000 för slutförsäljning av redan förberedda utgåvor. Projekt Runeberg är ett studentinitiativ vid Linköpings universitet som framställer elektronisk text och gör den tillgänglig via en databas på Internet. Eftersom läsarna hämtar verken kostnadsfritt ur databasen, är det inte tal om någon upplaga som tar slut före år 2000. När den dagen kommer, får Projekt Runeberg helt enkelt plocka bort Selma Lagerlöfs verk ur databasen på tio år. Den 1 januari 2011 går det åter att läsa om Nils Holgersson och Gösta Berling på Internet.
Dessa absurda verkningar av den föreslagna lagen har inte sin grund i EU-direktivet, utan har tillskapats vid det svenska justitiedepartementet. Direktivets preambel punkt 9 tar tvärtom hänsyn till att övergången får ta tid:
För att begränsa effekterna av övergångsåtgärderna så långt som möjligt och för att den inre marknaden skall fungera i praktiken bör harmoniseringen av skyddstiderna ske på lång sikt.
Att låta redan fria verk förbli fria erbjuder just denna övergång på lång sikt.
I punkt 10 framhålls skyddstidens betydelse för det intellektuella skapandet, och det kan vara viktigt för nu levande författare och konstnärer, men hur många fler romaner kommer Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman att skriva om man återuppväcker skyddet för deras verk?
I punkt 27 sägs att
Hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar är en del av gemenskapens rättsordning.
Visserligen nämner direktivet i fortsättningen att man ska ha "inlett nyttjandet" innan lagen träder i kraft, men inte desto mindre har den svenska allmänheten en berättigad förväntan att när som helst få framställa, sprida och visa exemplar av verk vars skyddstid har löpt ut.
Envar som har tillgång till Internet kan gratis ta del av Projekt Runebergs samlingar i World Wide Web på adressen (URL)
http://www.lysator.liu.se/runeberg/
Projekt Runeberg är en aktivitet inom datorföreningen Lysator vid Linköpings universitet. Det är huvudsakligen studenter som på sin lediga tid samlar och framställer elektroniska utgåvor av klassisk litteratur. Projekt Runeberg har flera gånger uppmärksammats i dagspress och utnyttjas i Skolverkets satsning på ett svenskt skoldatanät.
Sedan projektets tillkomst i december 1992 har ett sjuttiotal verk hunnit publiceras, många av dem har upphovsmän som avlidit mellan 1925 och 1944, och alltså omfattas av lagförslagets övergångsregel. Bland dessa kan nämnas
Det mest intressanta vad gäller övergångsregelns utformning är
emellertid inte vad vi har gett ut, utan vad vi avser att ge ut under
kommande år, nämligen fler verk av ovanstående och andra författare.
