- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
1211

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1211

föreskrifters tillvaro på lagstiftarens önskan att bereda möjlighet
att på förhand föranstalta om sådan bevisning, som kan bliva
betryggande vid framdeles uppkommande rättegång. Såsom
exempel på föreskrifter av ifrågavarande slag kunna nämnas de i
den nyare utländska lagstiftningen förekomniande stadgandena
därom, att skriftliga handlingar, upprättade ii viss form, skola
anses utgöra fullt bevis.

1734 års lag är huvudsakligen byggd på den legala bevisteorien.
(Jfr. II. B. 17:29, 17:30, 17:7.) Men icke desto mindre
medgiver denna lag domstolarna att inom vissa gränser fritt bedöma
värdet av den i rättegången förebragta bevisning. (Jfr. II. B.
17:1, 17:8, 17:20, 17:24, 17:25, 17:30.) Härtill kommer, att
ehuru någon ändring av lagen icke ägt rum, domstolarna likväl
så småningom mer och mer omfattat teorien om fri
bevisprövning, så att domstolarna numera taga hänsyn till omständigheter,
vilka, enligt 1734 års lag, icke fingo beaktas vid bevisprövningen,
och för övrigt känna sig obundna av de i denna lag givna förbud
mot att tillerkänna vissa bevismedel verkan av fullt bevis.
Följden härav har blivit, att domstolarna bland de på den legala
bevisteorien gTundade lagbud med full stränghet tillämpa allenast
stadgandena om vittnesjäv samt om betydelsen av värjemålsed
och. fyllnadsed.

H. En genom ett bevis åstadkommen visshet är i själva
verket intet annat än en större eller mindre grad av sannolikhet.
Till följd härav förekommer stundom, att, sedan en part
förebragt bevisning angående de fakta (omständigheter), för vilka
han är bevisskyldig, motparten söker att genom av honom
före-bragt bevisning omintetgöra eller åtminstone minska värdet av
den förut åstadkomna bevisningen. Har sistnämnda bevisnings
värde bedömts enligt den legala bevisteorien, så att domstolen
tagit bevisningen för god, oberoende av sin övertygelse om dess
värde, kan detta senare i domstolens ögon minskas eller
omintetgöras allenast av ett bevis, som till fullo uppvisar oriktig-heten
av vad den av domstolen godkända bevisningen velat ådagalägga,
och kallas ett dylikt bevis på grund av sitt syftemål mctsatsbevis.

Uppskattas däremot den av en bevisskyldig part förebragta
bevisning av domstolen enligt teorien om fri bevisprövning, så att
domstolen tager bevisningen för god, därför att domstolen är
övertygad om tillvaron av de omständigheter, varom bevisningen förts,
så behöver den bevisskyldige partens motpart icke förebringa
annat bevis än det, som är av beskaffenhet att rubba domstolens
förut nämnda övertygelse. Ett bevis av sistnämnda slag kallas
mo t b ev is.

Såväl motsatsbevis som motbevis böra emellertid noga skiljas
från den bevisning, som en part förebringar av den anledning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/1211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free