- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
61

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 4. Fredsslut i Kongahell. Kongahell i sitt flor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördelen dervid var så ringa, att han ej en gång vågade förfölja
sin fiende, utan drog sig tillbaka öfver elfven; och öfverhufvud
taget kan Inge anses såsom segrare i detta krig, oaktadt han
hade det missödet att vara den siste, som fick stryk. Magnus,
som fann Inge för ryggstark att brottas med, och denne, som ej
sökte annan vinning, än sina undersåters väl och att få oqvald
behålla hvad han ägde, öfverenskommo slutligen, att genom ett
personligt sammanträde i Kongahell afsluta sin tvist.

Här möttes år 1100 Nordens tre konungar. Magnus i
Norge, Inge i Sverge och Erik Ejegod i Danmark, — ett
konungsligt klöfverblad, hvars like Norden då än ej sett. Alla tre
voro de ypperlige män, dock hvar och en i något afseende
utmärkt framför den andre: Inge för sin resliga växt och
karlavulenhet, Magnus för sin liflighet och Erik för sin skönhet.
Danske konungen hade varit osams med Magnus alltsedan denne
år 1094 hade bränt Viske härad och kringliggande trakter i
Halland, hvarföre det är troligt att han infann sig på mötet, mera
i egenskep af tvistande part än såsom fredsmäklare.
Fredsunderhandlingen var hvarken ceremoniös, omständlig eller benig.
Konungarne gingo afsides från sitt folk ut på fältet, och
tillkännagåfvo, efter en liten stunds samtal, att fred var sluten på de
vilkor, att allt skulle förblifva uti samma skick, som det varit
vid krigets början, och att hvar konung skulle godtgöra sina
undersåter den skada de lidit under ofreden. Till ytterligare
befästande af freden trolofvades konung Magnus med Inges dotter
Margareta, hvilken derföre af folket blef kallad Fridkulla, d. ä.
Fridsjungfrun. Bröllopet firades kort derpå, och den svenska
prinsessans minne har sålunda välsignelserikt öfvergått till
efterverlden.

Tre år efter mötet i Kongahell stupade Magnus Barfot på
en härfärd till Irland, och riket delades emellan hans söner Östen [1],
Olof och Sigurd. Sigurd, hvilken för sin valfart till Jorsala eller
Jerusalem kallades Jorsalafarare, fick på sin del södra Norge,
och således äfven Bohuslän. Efter sina bröders död blef han
konung öfver hela sin faders rike. Bohuslän, särdeles Kongahell,
är mycket skyldig denne märkvärdige konungs minne. Här
uppehöll han sig för det mesta, och vinnlade sig så mycket om


[1] Detta är den Östen Magnusson, med tillnamnet den gamle, som nämnes
sid. 55.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free