Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
Men — jo visst, kanslirådet måste ha tänkt på
honom. Det fanns väl ett testamente och i det kunde
han inte vara glömd. Men — fanns det verkligen
ett testamente? Inte ens de där donationerna på
böckerna och medaljerna, som kanslirådet så ofta
talat om och varit så angelägen om, inte ens de
tycktes ha blivit något av med. Åtminstone hade
Norberg aldrig sett någon lagkarl uppe hos
kanslirådet för att hjälpa honom med papperen. Han
tyckte visst alltid han hade tid, kanslirådet. Och i så
fall — hur var det månne med resten, som väl varit
ett ringare ting för honom?
Men om inte — vad då... ? Å Herre Jesus, milde
Herre Jesus — han visste det så väl!
Ett skrik — ett gällt, rått, av fasa frampressat
skrik — en stackars vettlös människas eller ett
plågat djurs, som får ett rapp över bringan ...
Kammartjänar Norberg hade skrikit till. I detta
ögonblick var han det — en vettlös människa och
ett kvidande, .plågat djur.
Och på en gång hade han sjunkit på knä — och
på knä vid hans käre, döde herres säng bröt gråten
upp i hans strupe och han föll framstupa över
bädden som en människa, som sjunker i ett djupt
vatten och famlar efter något att hålla sig i. Han skulle
velat taga den av den dödes händer, som låg honom
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
