Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med en kort förklaring till känna som skrifvare
i stadens klädeshus. Sten kunde icke återhålla
en rörelse af smärta och häpnad, men fick icke
tid att anställa några längre betraktelser, ty nu
rycktes brudgummen in i ringen och måste dansa med
bruden. Sten blef underlig till sinnes, och han tyckte
sig se dödsdansen från kapellväggarna hemma vid sin
fädernegård. Arme man, tänkte han, och arma flicka!
Men glädjen var denna kväll alldeles utom gränserna,
och nu röjdes bord och bänkar undan, ty brudens
tärnor skulle också få sig en dans, och man ropade
på fackeldansen, som brukades vid bröllop. Flickorna
fingo facklorna från brudföljet och skulle genom
öfverräckandet af desamma åt kavaljererna bjuda upp
dem.
Sten hade dragit sig tillbaka för att hvila från
ansträngningen och stod med ryggen mot den kalla
muren, betraktande med vemod, huru brudgummen med af
vinet framlockade höstrosor på sina kinder sprang
oroligt omkring bruden, hvilken var omgifven af
en skara ungherrar. Han kände sig åter så ensam
midt i denna yra hop, och alla de växlande intryck
han erfarit under det sista dygnet stego upp som
vålnader och kommo hans trötta sinnen att vika. Han
slöt sina ögon, och det blef mörkt; han kände golfvet
sjunka under sina fötter, och han hörde ett susande i
öronen, som om nan drunknade. Han gjorde en yttersta
ansträngning att hålla sig uppe, öppnade ögonen, men
såg först blott en mörk, oredig massa som rörde sig;
men småningom ordnade den sig, och en ljus punkt
tändes mot den mörka bakgrunden; den vidgade sig,
kom närmare, tog gestalt, och, liksom om ett täckelse
hastigt dragits undan en tafla, uppenbarade sig en
ljus kvinnoskepelse framför honom. Hon var idel ljus;
hennes ögon voro som Jungfru Marias, hennes hår som
silfver och guld, utan att man kunde säga hvilketdera,
hennes lilla ansikte hade den varma hvita färgen
som nytvättad ull; i ena handen höll hon en fackla,
hvilken hon räckte mot Sten, som medvetslöst tog emot
den, på samma gång han fattade hennes lediga hand,
som hon räckte honom. Det hela var som en syn! När han
betraktade hennes lilla mjuka hand, som så vänligt
lade sig i hans, fann han, att hans hand såg ut som
jättinnans i badstugan.
Junkern skulle anföra dansen. Man gaf plats, och nu
öppnade han vid hennes sida en vandring mellan de
böljande massorna; än skildes de från hvarandra ett
ögonblick, än sågos de igen, än hade han sin arm om
hennes midja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
