- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
87

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta allt hände under den tyske konungen
Kristofer af Bayern, hvilken genom svenskarnes
vanliga afund sinsemellan råkat komma på tronen,
emedan man hellre tog en utländsk man till kung,
än man kunde förmå sig välja en inföding, alldeles
som grodorna, när de fingo storken till kung. Denne
konung, som naturligtvis saknade alla fosterländska
känslor för det nya landet, behandlade detsamma
som en stor kungsgård, där jordägarne betraktades
såsom arrendatorer och där kronans gods utdelades
åt hans landsmän, tyskarne. Men tyskarne erhöllo
också privilegier på snart sagdt allting, mest på
att handla fritt i landet. Dessa privilegier råkade
därvid oftast att kränka alla de förut åt svenske män
dyrt sålda privilegier, och all handel och vandel låg
snart i händerna på tyskar. Dessa tyskar återigen,
hvilka sågo med både förvåning och nöje, huru tamt
de försynta svenskarne uppförde sig gentemot det
främmande förtrycket, behandlade infödingarne som
dumma barbarer, hvilka icke förstodo sig på att sköta
sina egna angelägenheter, och dessa främlingar blefvo
snart så öfvermodiga, att de ansågo sig som landets
sannskyldiga välgörare. Ja, de tröttnade aldrig att
påminna om de »välgärningar», de visat det fattiga
landet, och de pockade ofta högt på tacksamhet.

Emellertid; Boo gick en morgon och spånslog i
staden. Pengarne hans voro slut, och han var icke
fullt så glad som vanligt. Huru han gick, så kom
han ned till tyska bodarne vid saltsjöstranden. Det
var mycket bullrigt där nere; järnstänger slamrade,
kedjor rasslade, hundar skällde, bärare skreko;
men midt igenom allt detta surr hörde han en sång,
som på det högsta förvånade honom och kom honom att
spänna öronen.

»Kanner, kanner, hvem vill kepe kanner?»

Bosse trodde icke han hörde rätt och skuttade
fram genom folkmassan, som trängdes omkring en
gatubod. Kommen närmare, såg han en stång sticka
ut från en träbod, och på stången hängde fem blanka
tennkannor af hans egen modell. Han makade sig fram
så småningom, ända tills han nådde diskbrädan. Där
ställde han sig stödd på ena armbågen och betraktade
uppmärksamt och oaflåtligt ögonen på den säljande
tysken, som hade hela boden full med kannor och sålde
friskt undan.

»Hvad kaper du på?» sade tysken, som började bli
besvärad af Boos blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free