- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
94

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro också ruttna ini, om man såg noga efter. Nåväl,
skulle vi sörja därför? Ingalunda! Genom förruttnelsen
skapades nya lif; förruttnelsen var endast en annan
form för uppståndelsen. Ville man nu, innan man gick
det oundgängliga till mötes, svepa sig i högfärdens
och den pådyflade oegennyttans trasor – så, nåväl,
det var för att dölja sin blygd, och det ville
mäster Påvel icke tala mycket på. För att nu komma
till saken, så ville mäster Påvel säga ett sant ord,
om det också skulle svida i högfärden. Åldermannen
och ämbetet föllo icke för hvarken charlataner eller
fosterlandsförrädare, de föllo helt enkelt för sin
egen afund. Alla närvarande visste, att de kannor,
som nu såldes för Lübska, voro uppfunna af gesällen
Boo från Stockholm. Var det icke sant?

Åldermannen grinade ett oerhördt grin och fick endast
fram ett mycket vältaligt: »Asch!»

Mäster Nigels gäspade fram ett föraktligt: »tala om
Bosse!» Och gesällerna fnissade: >Våran Bosse.»

Mäster Påvel fortfor och lofvade, att han icke skulle
tala om Bosse, men han skulle gifta honom med sin
dotter, och så skulle Bosse ärfva ämbetet. Det
skulle han! Och ville ålderman och ämbete taga
någon lärdom af det som händt, så blef summan den,
att om människorna läto bli att beskydda hvarandra så
förbannadt, så skulle vi ha det mycket bättre allihop,
ty man har sett, att det högsta skydd för några kan
vara det värsta förtryck för de flesta, och om vi
ville ha rättighet att få lefva själfva, så måste vi
först uppfylla den stora eviga skyldigheten att låta
andra också lefva.

Och därmed var den stora kanngjutarestriden i
Stockholm slutad, en strid som kostat så många
fönsterrutor, så många häktningar, så mycken
högfärd, för att icke tala om firman Josef och Alguts
upplösning, enda kons nedrasande för Södra bergen och
gesällen Claus’ uppdykande i Visby, där han införde
»sin nya uppfinning» och gick omkring och bakdantade
en viss Bosse, som blifvit rik på hans arbete uppe
i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free