Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå försvann han ett ögonblick in i rummet och
lämnade brefvet åt en af de tolf, att denne skulle
diktera. När han kom tillbaka till fönstret, upptogs
samtalet med svartbrodern, som måtte haft mycket
roliga saker att berätta, ty Franciskus skrattade
emellanåt högt, så att han hoppade oå fönsterbrädan,
och svartbrodern var så inne i berättelsen, att
han icke märkte, hur becket dröp ner på hans hvita
skapular.
Emellertid pågick afskrifningen, ehuru icke med
någon större skyndsamhet, inne i skrifsalen. Detta
var ett stort rum, hvilket uppkommit genom en väggs
nedrifvande, och man såg ännu en murbåge och två
pelare, som antydde skillnaden mellan de båda förra
rummen. I rummet närmast södra väggen sutto, som vi
sett, de tolf afskrifvarne, men i bakrummet hade
klostret sitt bibliotek. På smala långa pulpeter,
liknande ofantliga bönpallar, lågo ett hundratal
böcker, med kedjor fastlåsta vid bordsfötterna.
Det var en samling af dekretaler eller romerska
kyrkans grundlagar, legender, mässböcker, evangelier
och psalterier, mer eller mindre vackert skrifna och
prydda med målade och förgyllda begynnelsebokstäfver.
Midt framför dessa skatter stod ett bord, framför
hvilket återigen stod en stol, i hvilken en gråbroder
satt och sof. Han var bibliotekarie. Genom de oroliga
tidernas påtryck och delvis af fruktan för den i
Tyskland vaknande stormen, som yttrat sig i Hussit-
och bondekrigen, hade Gråbrödra-konventet, icke
utan en förhoppning att vinna folkgunst, förkunnat
och pålyst, att dess bibliotek stode öppet för allt
folk tvenne dagar i veckan en timme hvarje sådan
dag. Denna sköna yttring af frikostighet med de
andliga gåfvorna hade mottagits af allt folk med en
viss misstro, emedan både högst få kunde begagna sig
af tillåtelsen, dels därför att de voro i sitt arbete
under dessa timmar, dels och mest därför, att de icke
kunde läsa, hvarförutom gardianen dragit försorg om,
att endast ofarliga böcker fingo ligga framme.
Bokvårdarens syssla var sålunda icke ansträngande,
utan tvärtom rätt eftersökt, emedan den gaf ett så
godt tillfälle till ostörd hvila.
Broder Martin såg icke heller ansträngd ut, där
han satt och sof. Hans ansikte, som ramlat ner på
bröstet, uttryckte den högsta jordiska förnöjelse;
en hälsosam svett pärlade på den blanka pannan, och
flugorna traskade omkring i de feta betesmarkerna på
hans haka. Ibland smackade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
