Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af böcker längre. Nu bli ni väl glada?» sade han och
vände sig till renskrifvarne, hvilka läto pennorna
falla och visade en oförställd glädje och förvåning.
Mannen vid böckerna spetsade öronen och låtsade
läsa.
»Tala om då!» skreko renskrifvarne och broder Martin,
hvilken förmått sig att lämna sin bekväma stol.
»Saken lär helt enkelt vara den», sade Franciskus,
»att man skär bokstäfverna i trä, alldeles som
stämplar, och så sätter man ihop dessa till ord.»
Ett utrop af missräkning och förvåning besvarade den
stora nyhetens meddelande.
»Ingenting annat? Då går det bestämdt fortare att
skrifva!» sade Martin.
»Det beror på, det», invände Franciskus. »Har man
skurit en gång, så kan man stämpla tio tusen gånger
se’n.»
Man skakade på hufvudena och visade sig klentrogen.
»Det skall man se först! Det är så mycket nyheter
i luften nu för tiden!»
»Ja, det må man verkligen säga», återupptog broder
Franciskus. »Ni ha inte hört talas om ärkebiskopens
sista bedrifter? Det är verkligen otroligt, men är
ändå sant.»
Ett allmänt skratt besvarade upplysningen om svenska
kyrkans primas och hans små friheter.
Man skockade sig omkring broder Franciskus för att
fa närmare reda på de retande omständigheterna,
då en klocka hördes ringa.
»Gå och bada!» skreko de tolf och lade bort
pennorna.
»Läsa mässan först», menade Martin och slog ett kors,
som icke kom högre än framför maggropen.
»Det ge vi – – –»
Martin afbröt i tid, ty främlingen vid böckerna, som
man alldeles glömt bort, hostade just till i detsamma,
hvilket väckte Franciskus’ oroliga uppmärksamhet och
påkallade hans sinnesnärvaro, så att han upprepade och
utförde i en annan riktning sin tillämnade hädelse:
»Det ge vi oss tid till, oaktadt den förkrossande
hettan.»
Och nu rabblade han på stående fot upp ett Ave Maria,
som lät likt en skvaltkvarn och i hvars slutrefräng
secula seculorum alla närvarande instämde och afslöto
med ett kort knäfall.
Främlingen deltog hvarken i korstecken eller knäfall,
utan aflägsnade sig tyst och stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
