- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
101

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvad var det där för en djäfvul?» sade Franciskus
vresigt, då främlingen gått.

»Det var en besökare», svarade Martin.

»Är du inte karl att hålla pöbeln på afstånd du?»

»Åhjo», sade Martin förlägen, »men det var ingen
pöbelman; han kunde grekiska och troligen latin
också.»

»Men han gjorde icke korsets tecken vid bönen! Håll
ögonen på honom! Det är visserligen en kättare!»

Sällskapet följdes sakta åt för att bada nere i
Mälaren och sedan gå att äta sin sköna middag.

*



Gråmunkarne hade badat; därpå hade de gått ner i den
svala matsalen och ätit en god gädda samt smultron
och mjölk. Efter maten hade de yngre fått en vink
om, att de kunde få fara ut på sjön, om de ville, en
tillåtelse, som de växlade mot att gå ner i trädgården
och sofva middag. Broder Martin, Franciskus och några
af de äldre blefvo sittande vid bordet och läto bära
in ett godt claret, hvilket den läkekunnige brodern
förklarat som ett utmärkt skyddsmedel mot de åkommor
den starka hettan hade alstrat och hvilka voro gängse
ute i staden. Vinet öppnade hjärtat och löste tungans
band. Man var snart inbegripen i lifliga samtal
om det närvarande och förflutna. Inga närgångna
vittnen lade tvång på förtroligheten, och den ene
visste hvad den andre tänkte, så att samkvämet blef
det allra angenämaste. Man njöt som skådespelaren,
då föreställningen är slut, som maskeradgästen, då
han får lägga af masken, som frossaren, då han får
lösa på bältet.

»Nog måste man medge, att kyrkan är en bra föråldrad
inrättning», utbrast Martin.

»Sådan den nu är beskaffad, det erkännes», svarade
Franciskus; »men den har haft en tanke, den också,
en gång; ty likasom kejsaren skulle vaka öfver folkets
världsliga väl, skulle påfven vaka öfver dess andliga,
men alldenstund det världsliga har det mesta för sig,
så kommer kejsaren att lefva längre än påfven.»

»Nå ja», invände Martin, »påfvens dagar äro nog
räknade och kyrkans med, sedan man blottställt sig
och hvarandra som man gjort. Påfven i Rom sitter och
bannlyser påfven i Avignon och tvärt om; folket tycker
det är roligt att höra okvädinsord, och nu tror ingen
mer på påfven.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free