- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
108

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det skall jag också göra, men jag har andra syften
och, som jag menar, större!»

En svartemunk gick förbi boden och stannade, när han
fick se taflan med påfvarne. Han kastade ursinniga
blickar på Hans, som denne icke märkte, röck i en
handvändning ner taflan och var försvunnen.

»Du Nigels», fortfor Hans, »du är ung och troende;
är du viss på, att du alltid skall vara så varm och
brinnande? Fruktar du icke, att du skall se sakerna
på ett annat sätt, när du blir gift med den rike
mannens dotter?»

»Jag? Aldrig! Och jag skall säga dig en sak till. I
den strid, som jag manat dig att öppna mot en
ruttnande kyrka, som sprider läror, dem prästerna
icke själfva tro på, har du alla upplysta borgare
med dig, ja, jag vet, att du har mäktiga vänner till
och med i munkarnes egna leder. Jag träffar ibland en
franciskan, som heter Antonius; han kan tala om saker
... Men, det är nog; gå fram, du, och du skall se,
huru massorna skola ordna sig bakom dig, och främst
skall du se Nigels. – Här har du min hand på det! Men
nu måste jag gå, för jag ser min trolofvade komma
uppe i brinken. Farväl!»

Nigels gick, men när han kom ut på gatan, vände han
sig om och fäste Hans’ uppmärksamhet på, att taflan
var bortrifven. Hans blef mörk, men tog genast in
stången och hängde ut en ny tafla af samma slag.

Därpå satte han sig åter till sitt arbete och ordnade
de små träklossarne i rader, hvilka han lade på botten
i en grund trälåda.

Bakdörren till boden öppnades, och hans gamla syster,
som efter hustruns död hushållade för honom och hans
son, steg in.

»Har den där Nigels varit här igen?» sade hon. »Jag
hörde hans falska röst.»

»Nigels har varit här; men du skall icke vara afvog
mot honom!»

»Akta dig för den räfven! Ni talade så hårdt, att
jag hörde hvart ord! Han menar nog nu hvad han säger,
men i morgon tar han alltsammans tillbaka. Den skall
du inte lita på! Men Hans, jag vet, att hvad du gör
är rätt; och gör du rätt, så kan du gå dina ärenden
ensam. Lid för Kristi skull, men lid icke för andras
hämnd och icke för en kommande seger.»

»Så, så, gamla Karen, inte sådana ord; vi lida hvad
våra gärningar äro värda och därmed är den saken
slut. – Vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free