Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du nu vara god och sitta här, medan jag går upp till
borgmästaren på en timme eller par. Och håll ett öga
på stångtaflan.»
Hans bytte om rock och gick upp till rådstugan,
där han snart träffade borgmästaren. Denne var en
välvillig man, som gärna ville, men icke kunde
göra något för att upplysa folket. Han åhörde
med uppmärksamhet Hans’ framställning af den nya
uppfinningens fördelar, och han lofvade att genast
söka använda den för rådstugans räkning. Därpå
öfvergingo de till allvarligare frågor:
»Det har försports klagomål öfver dina uthängda
taflor», sade borgmästaren; »du måste vara försiktig.»
»Det kan jag icke.»
»Dina vänner säga, att du skadar saken med dina
ritningar.»
»Om folket kunde läsa, skulle jag skrifva böcker;
jag måste tala deras språk för att bli förstådd.»
»Du skall skrifva böcker också.»
»Jag skall göra det!»
»Hans, vet du hvad du går att möta?»
»Jag vet! Det är blott en sak jag fruktar.
Min son ...»
»Min vän! Du vet det hemliga broderskapets eder att
bistå hvarandra; litar du icke på dem?»
»Stundom, stundom icke! – Jag tänker emellertid
som så: det är i alla fall icke saken jag vill åt,
ty kyrkan är i sig själf en gagnelig inrättning,
nej, det är just mannen, det är sakens dåliga
handhafvare vi skola åt. Jag vill icke säga, att alla
ärkebiskopar äro skurkar, ty då sade jag en lögn,
utan det är förevarande ärkebiskop, blodskändaren
och rånaren, hvilken ägnas gudomlig dyrkan, som
jag vill utpeka; det är icke påfven såsom kyrkans
öfverhufvud jag angriper, ty kyrkan som samfund må
äga ett öfverhufvud, nej, det är Benedictus den och
den, skörlefnadsmannen, våldsmannen med titeln hans
helighet, som skall angripas.»
»Tror du, att jag såsom domare känner mig glad,
när jag dömer någon till döden; och likväl, det är
icke jag som dömer; deras brott hafva dömt dem genom
lagen, och jag uttalar blott domen. Bödeln, som utför
dödsdomen, är ingen mördare, men hans sömn är därför
icke lugn.»
»Det är icke roligt att vara bödel!»
»Men någon måste vara det! Hela detta samfund, som
kallas den heliga kyrkan, är en hydra med hundra
hufvuden, de nittionio växa igen, men blott ett af
dem är dödligt; slå af det! Det sitter i toppen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
