- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
111

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkan var full, uppstämdes ett stort enstämmigt –
miserere, Herre förbarma dig.

Och så trädde ärkebiskopen fram för högaltaret. Det
var en femtioåring med ett likhvitt ansikte; ögonen
lågo inbäddade liksom i veckade svartblå hyenden,
och ner ifrån ögonvrån lupo mörka linjer; munnen var
skuren som med en rakknif, och när den öppnades, lyste
tandraderna så hvita och spetsiga som på en varg.

Sången tystnade och endast orgorna spelade ett
brusande jubilate, då pukor, trummor och basuner
stämde in, och från stora porten kom nu det påfliga
sändebudet med sitt följe. Då steg ärkebiskopen
ner och gick honom till mötes på gången; och när de
möttes, föllo de på knä och kysstes; och ärkebiskopen
reste sig först och utropade: »Gören dörrarna
höga och portarne vida, att ärones konung må draga
härin! Välsignad vare han, som kommer i Herrans namn,
Hosianna!»

Orgeln tystnade och ärkebiskopen höll sitt
hälsningstal till Kristi ståthållares apostel, som
nu hade lydt frälsarens maning och gått ut i all
land att förkunna sanningen och meddela syndernas
förlåtelse. Den helige fadern i Rom hade ändtligen
hört det lilla folkets i nordanlanden suckar efter
delaktigheten af nåden i Kristo och skickat en af
sina lärjungar att gifva dem denna delaktighet. Därpå
skildrade han de mödor och faror denne Herrans apostel
haft att utstå på denna långa färd och slutade med
ännu ett Hosianna.

Det påfliga sändebudet svarade därpå och kallade
ärkebiskopen ett sanningsvittne, icke därför att han
kallat honom (nuntien) en apostel, utan därför att han
(ärkebiskopen) verkligen var ett sanningsvittne. Sedan
utvecklade han orsaken till sitt besök. Den helige
fadern och den heliga kyrkan voro angripna af
antikrister, som under åtskilliga namn stuckit upp
sina hufvuden i Tyskland, och detta oaktadt man
redan för omkring femtio år se’n hade bränt ett af
dessa hufvuden, som bar det namnet Huss. Den helige
fadern hade med sorg sett den tidens otro, som blåste
lik en frostvind fram öfver hans vingård, och han
hade gråtit blodstårar öfver folken, men nu hade han
gripits af en helig vrede, och han skulle icke längre
ha rätt att fördraga det med tålamod, utan nu måste
han tukta dem med ris och skorpioner, och han skulle
träda med sina fötter på ormens hufvud. Därför gick
nu ett upprop ut till kristenheten att stå upp som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free