- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
112

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man och lägga af sina jordiska ägodelar för Kristi
fötter och därigenom skaffa sig oförgängliga ägodelar
i himmelen.

Därefter gingo de båda prästerna upp till högaltaret
och stora gången blef tom, kantad på båda sidor
af munkordnar och borgerskap. Nu gick priorn i
Svartbrödra fram till nuntien och uppläste en
hälsningsskrifvelse, som han sedan öfverlämnade.

Som det började bli långtrådigt, uppstodo små halflåga
samtal mellan de väntande grupperna. Svartebrodern
Andreas, kallad »den store fiskafängaren» och som vi
lärt känna från hans morgonfiske utanför Gråbrödra,
vände sig till sin granne och hviskade:

»Tycker du, att ärkebiskopen ser ut som ett
sanningsvittne?»

»Jag tycker han ser ut som en brandvakt», svarade
den andre.

»Brandvakt!»

»Ja, han är så svart omkring ögonen.»

Nu gick gardianen i Gråbrödra fram med sin hälsning.

Därpå skulle borgmästaren fram. Han gick med darrande
steg och sänkta blickar. Som han icke kunde latin,
hade han låtit skrifva sitt tal på tyska. Han
framförde nu stadens hälsning och förklarade, att
staden var mycket lycklig att få se en apostel, som
den så länge hade väntat på, och att staden skulle
göra allt hvad den kunde för att understödja saken.

Här såg han upp, men råkade att kasta blickarne
åt sidan, och där blef han bakom en pelare varse
Hans, som liksom besköt honom med eldpilar ur sina
ögon. Det blef en kort stund alldeles tyst i kyrkan,
under det borgmästaren stod stum, men ärkebiskopen
kallade honom snart till mål igen medelst en torr
hostning. Borgmästaren gick på. Borgerskapet, som
alltid varit konungadömets starkaste stöd, skulle
också blifva kyrkans, den enda saliggörande kyrkans
väktare. Längre kunde han icke läsa, ty hans syn
förmörkades, öfverlämnande skrifvelsen, bugade han
och återvände till sin plats. Därpå stämde orgorna
i och sången brusade igen; men det lät slappt och
andaktslöst, ty man var trött och hungrig.

»Vet du, hvad vi få till middag i dag?» hviskade
Martin till Franciskus.

»Syndernas förlåtelse», svarade Franciskus.

Jubilate, recordate, et earum potestate, ljöd sången,
under det kyrkotjänarne buro fram den stora kistan,
i hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free