Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församlingen skulle offra till den heliga kyrkans
försvar och därför erhålla syndernas förlåtelse. Nu
slogos portarna upp, och vakterna släppte in
allmänheten. Slagna af den lysande prakten, döfvade
af rökelseångorna, gripna af sången och orgorna och
intagna af en helig skräck för Kristi apostel, som
syntes vid ärkebiskopens sida längst bort i koret,
föllo de ner på sina knän, jämrade och suckade
och kröpo så fram hela den långa gången. Det var
en rörande syn, och de båda vid högaltaret syntes
ett ögonblick skakade, då de sågo denna ström af
människosjälar, af kvinnor, gubbar och barn välta
fram mot dem, där de stodo vid foten af Kristi kors
med penningkistan framför sig, men deras vana vid
tempeltjänsten satte dem snart in i stämningen, och
de rätade upp sig, som om de voro tvenne gudabilder,
för hvilka folket knäböjde och kistan vore altaret.
I tre timmar vältade strömmen fram och släpptes ut
genom den lilla kordörren; nuntien och ärkebiskopen
voro hvita som mässlinnet af trötthet och hunger,
så att de stundom måste luta sig mot altarskranket
för att icke falla, och de tvungos oupphörligt byta
om fot, för att folket skulle komma åt att kyssa dem.
Sångarne hade tystnat af mattighet, och endast orgeln
uppgaf ännu några jämrande läten. Munkarne pratade
halfhögt, och till och med borgarnes skrån hade
tröttnat i andakten, ty de satte sig ner på trappsteg,
pelarsocklar, murutsprång och hvad de kommo åt.
Slutligen hade vakten också tröttnat, och
portarna stängdes. Då syntes ändtligen ett slut på
strömmen. Man andades åter, och kistan var full,
så full, att en diakon måste gå fram med ett bäcken
att mottaga de återstående skärfvarne.
När sista tonen af orgel och sång förklingat och
nuntien och ärkebiskopen föllo på knä, för att
göra den tysta bönen, just då de skulle taga upp
handkläde att dölja sina ansikten, råkade de i en
sådan skälfvan, att de hoppade på sina knän, och
de sågo den ena på den andra, som om de icke trodde
sina ögon. Ur deras handkläden hade på bönpallarne
nedfallit tvenne pappersblad, på hvilka stod att
läsa med stora bokstäfver: »Kan man köpa syndernas
förlåtelse?» och därunder: »Det är svårare för en rik
att komma in i himmelen än för en nål att gå igenom
ett kamelöga.»
Liksom fattade af samma tanke, stoppade de papperen
i fickan och vände sig därefter välsignande ut mot
församlingen. Men då hördes ett ljud löpa igenom hela
kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
