Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
spegeln öfver sin axel två djupa svarta ögon, som
sågo in i hans. Han skulle just slå sitt slag, men
hans hand darrade, så att tärningarne rullade utåt
golfvet.
»Gå efter ett stop öl, Maria», sade den gamle; »gossen
här är så klen, att han behöfver något starkt.»
Botvid hade rest sig för att taga upp tärningarne och
lagt sig ner på mattan, då hans hand kom att vidröra
flickans, som i samma afsikt skyndat fram. Han blef
liggande sanslös på golfvet. Gubben kom till och
bar honom upp på hans kammare, där han lade honom
i sängen och trafvade öfver honom mattor och skinn,
tills han kom i svettning och somnade.
»Det är ett underligt folk nu för tiden», sade
slottsvak-taren för sig själf, när han satt vid
sängkanten. »Tåla inte att se på en kjol, förrän de
domna. Annat var det i min ungdom! Men, allting går
framåt, säger man. Kan väl hända, men nog gå mänskorna
bakåt, det är säkert.»
Därpå lät han glödga en stor mugg starköl med malört
och isop, hvilket han hällde ner i den halfdöde
Botvid, som därefter föll i en djup sömn.
När Botvid vaknade följande morgon, sken solen redan
in i hans kammare. Han kunde först icke minnas,
att han drömt något, icke heller hvad som händt
föregående afton. Men han kände en behaglig värme
i sin kropp, och musklerna voro icke längre så
slappa. När han skådade sig omkring i rummet, såg
han sin tagelskjorta, som han icke lagt af på tre
månader, hänga öfver en bänkkarm. Detta väckte hans
förvåning. Men när han blef varse ölmuggen, som stod
bakom hans hufvudgärd, förstod han allt och mindes
allt. Han hade således varit rusig, han hade talat med
slottsvakten, han hade haft syndiga tankar på flickan
som sjöng. Och han hade ändock haft för afsikt att
framställa heliga jungfrun för de heliga männen. Han
greps af en förfärlig ångest och sprang upp ur sängen;
kastade sig ner framför madonnabilden, som satt i en
nisch i väggen, och blef liggande i bön och åkallan
på bara stengolfvet. Han låg där skälfvande ännu,
då dörren öppnades och en ung man trädde in, klädd
som en italiensk sprätt, med värja vid sidan, utskurna
kläder med förgyllda knappar och på ryggen en rän-sel,
som han kastade af sig ner på golfvet. Han hade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
