- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
186

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

år hade han ingenting att anmärka, ty då var rutsch pä
marknaden. En slaktare åtog sig att piska bonden blå,
ty när bönderna fingo bra med sad, så höllo de oxarne
dyra. En vedhandlande ville icke slå någon människa,
men när bonden fick säd, så blef han högfärdig
och ville inte hugga någon ved; annat var det i
missväxtår, då kunde man äta kött hvar dag, och då
fick man veden för ingenting. Skomakaren ville ändra
sitt föregående yttrande på grund af vedhandlarens
anförande, ty han hade också märkt, att lädret föll,
när bonden måste slakta sina nöt. Kramhandlaren
återtog också sitt förra yttrande, ty stadsborna,
som voro hans egentliga kunder, köpte lika bra,
antingen det var goår eller oår, ty de togo alltid
igen förlusten på något annat.

Bäraren, som icke kunde få något beslut af alla
de motsägande yttrandena, ansåg för sin egen del,
att bonden skulle ha smörj ändå, för grundsatsens
skull, och smörj hade aldrig skadat. Men när han
med osäkra steg nalkades Per för att sätta domen
i verkställighet, slogs han genast till golfvet af
Mats, som trädt emellan. Som bäraren endast längtat
att få lägga sitt tunga hufvud till hvila, begagnade
han tillfället och blef liggande, och som ingen hade
lust att gå samma väg, blef det snart tyst i salen.

Per och Mats togo af sig pälsarne och bäddade under
sig, så godt de kunde, för att söka hvila för natten.

»Det är ju som att råka ut för själfva dansken det
här», sade Per, då de krupit ner för att sofva,
»och ändå skall man vara bland landsmän. Men vi ska’
väl få rättvisa i morgon.»

Mats hade förlorat tron på, att stadslagen kunde ge
dem någon rättvisa och var mycket nedslagen. Han
gjorde som vanligt sin aftonbön högt. Han bad för
far och mor och fästmön, han bad Gud skydda dem för
eld och brand och farlighet, han bad om godt år och
god öfverhet, och till sist båd han Gud beskydda alla
människor, både goda och onda.

Detta ovanliga uppträde hade återigen väckt
delade meningar bland de närvarande åhörarne,
hvilka lagt bort sådana upptåg. Slaktaren menade,
att det var skrymteri att bedja för sina fiender,
ty mot fienden skulle man försvara sig, det var ju
ens plikt. Skomakaren fann giftiga anspelningar i
förbönen för grödan, och det vore ju att bedja för
sina medmänniskors undergång, hvilket han belyste med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free