Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den färska händelsen med köpmannen. Lirspelaren
menade, att man icke skulle bedja för öfverheten,
ty det var den, som byggde fängelser, och fängelser
voro bara kostsamma och onödiga; han kunde icke alls
förstå, hvad man skulle med fängelser, då friheten
vore människans oförytterliga rättighet och det
högsta goda. Han och hans apa hade aldrig haft
någon bostad, och de mådde så godt, bara de finge
vara fria. Vedhandlaren tyckte icke om, att man bad
Gud lägga sig i brand väsende och eldsläckning; det
hade man drygt betalat vakten för; trodde för öfrigt,
att bönderna hade käftat örn den saken, bara för att
han var vedhandlare och tyckte om, att det brann i
spislarne; ansåg dessutom, att öfverhet var alldeles
onödig, ty ville inte folk se om sig och sitt,
så fingo de låta bli; öfverheten gick bara och la’
sig i andras låtanden.
Per och Mats, som voro trötta af ansträngningar
och bekymmer, somnade från öfverläggningarna, och
hela sällskapet följde efter. Snart hördes blott
de sofvandes suckar och stönande. Men apan kunde
icke sofva; hon sprang upp och sökte igenom alla
åtkomliga fickor för att hitta en brödkant, utan att
finna någon; hon letade genom halmen och luggade en
sofvande, som skrek till i sömnen och somnade om;
hon klättrade upp och släckte lyktan; men då blef
hon mörkrädd, letade rätt på liran och började vefva,
men fick en kindpust af spelmannen; därpå tycktes en
ny tanke komma på henne; hon sökte reda på den druckne
bäraren; bet ur alla knapparne ur hans rock, dem hon
kastade upp i luften, så att det regnade ner öfver
de sofvande. När bullret och oron, som smattret ett
ögonblick framkallat, hade lagt sig, började hon rifva
bärarens rock i små, små remsor, hvilka hon sedan
filtade tillsammans till ett nystan. När detta var
väl beställdt, föll hon på knä och knäppte händerna,
som hon sett husbonden göra, då han hade haft dålig
marknad; därpå lade hon nystanet under hufvudet och
somnade.
Då Per och Mats vaknade på morgonen, stod
fångvaktaren redo att föra dem upp i domsalen. Mats
litade orubbligt på rättvisan, men Per hade svåra
misstankar på den. När de kommo upp inför domaren,
hade denne mycket brådt och inskränkte sig till att
läsa upp domen öfver bonden Per i Spånga, som var
anklagad för att 1:0 ha sökt undandraga sig uppsikten
vid stadsporten, 2:0 att ha slagit en pojke, 3:6 ha
bundit sin häst vid kåken på stora torget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
