Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
Domen lydde på böter. Per bad att fa förklara sig;
domaren bjöd honom tiga, ty man skulle icke tala
i egen sak. Per frågade, hvem som då skulle tala,
hvarför han leddes ut och fick erlägga böterna.
»Det är stadslagen, ser du l» sade han till Mats,
då de kommit ut och fått igen häst och släde. »Men nu
sitta vi opp och fara hem. Fuxarne få vi skicka efter
en annan gång, och broder Paul får vänta och du med,
kära Mats. Ett år går snart, när man är ung!»
Mats ynkade och bad, att han åtminstone skulle få
gå och hälsa på Karen, men Per var obeveklig; och
så reste de hem. Men när de kommit utom stadsporten,
vände Per sig om och räckte ut tungan:
»Ih, du», sade han, »om jag sätter min fot här mer,
så ska’ fasingen få ta’ mig. Vill ni mig något,
så får ni söka mig hemma.»
När de kommo utanför staden åt Solna till, blef Per
plötsligt mycket nyfiken och satt och koxade framåt
öronen på sin häst.
»Ta’ mig dalern tror jag inte, att jag ser i syne
midt på ljusa dagen I Hör du, Mats, kan du se något
rödt där frammanföre?»
Mats såg verkligen något rödt, och sedan far piskat
på Svarten, hade de snart hunnit upp hästhandlaren,
som förgäfves väntat på sin köpare.
Nu blef affären gjord, och stolt som själfva köpman
Paul, spände Per sina fuxar för släden och band
Svarten efter, och så gick det hem som ett hej;
och när de körde upp på gården, stod gumman på
förstukvisten och trodde, att svågern kom från sta’n,
men när hon fick veta, hur det hängde ihop, blef hon
ledsen:
>Sa’ jag inte det, far, att bara folk kommer till
sta’n, bli de högfärdiga?»
Men far var så glad öfver, att han var hemma igen,
att han inte hörde hvad mor snattrade, och fuxarne
gjorde honom ändå gladare. Och tanken på att Paul fått
en skrapa satte honom i ett riktigt godt lynne, så att
han småmutt-rade för sig själf, då han ledde fuxarne
in i stallet; det fick han för han sparka grisen l
Men Mats var icke glad, ty ett år var långt, och
han visste nog, att när mjölken börjar skära sig,
så är hon snart sur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
