- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
215

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som låg i sjökanten. Han trodde först i det svaga ljus,
som branden bestod, att han vandrade i torrsnö.
Trädgårdsgångarne voro hvita, det yrde om fötterna, och vinden
ref upp hela moln emellanåt. Stormen röt; äppleträden
voro oskördade, och ibland smattrade det ett helt regn med
frukter ner på honom och omkring honom. Så tappade
han hatten. Han skulle söka den, men efter ett par
minuters letande såg han slutligen fjädrarne sticka upp ur snön.
Han krafsade och krafsade. Det var en underlig snö; torr
och het och tung. Och så tänkte han, att det var
underligt, att äpplena voro färdiga redan på vintern. Han fick
hatten på sig och raglade vidare framåt, tills han nådde
målet för sin vandring. Det var ett litet lönnhus så stort
som en kajuta, hvilket fordom hade skydd för hafsvindarne
af tallskogen, men som nu efter skogselden skyddades af
en hög sandvall, som vräkt sig upp bakom det. Han nådde
dörren, men där lågo stora drifver framför den halfvägs
uppåt låset. Han krafsade undan och fick upp dörren.
Inkommen letade han efter elddon och hade snart ljus tändt.
Därpå tog han fram en flaska renskt, som han tömde. Men
ansträngningen var så stark och luften så kvaf, att han
måste lägga sig på bädden. Här låg han och såg på de
romerska och grekiska bilder, som voro målade på väggen.
Där sprungo nymfer genom vinklasar, och barn gungade på
rosenmoln. Han hörde ett sakta hviskande på golfvet, som
när de minsta gräshopporna säga ziss, ziss, ziss i höet. Så
tittade han ned och såg en liten sandhög på golfvet. Ju
längre han såg på den, dess större blef den. Då tittade
han upp i taket. Där var ett hål, genom hvilket det rann
något. Så föll han i sömn. Och han drömde, att han låg
ini ett ofantligt timglas och såg på hur sanden rann. Och
han räknade ut, att han måste vara död, innan glaset var
utrunnet. Han ville rädda sig ut; men det var glas på alla
sidor, så hårdt glas, att han icke kunde få hål på det. Så
drömde han, att han drömde, att han låg i ett timglas, som
rann, men att han icke kunde vakna. Så drömde han, att
han drömde, att hans mun var full med sand och att han
hörde en röst, som sade: ät nu! Och han ville väcka sig
för att komma ifrån den svåra drömmen. Och så drömde
han, att han väckte sig; men han vaknade icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free