Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgyllas af ett rödt sken, som han ensam såg. Därpå
fortfor han:
Knut huling han tullar sin fä uti äng.
I blåsen i horn, förgyllande lur!
Femton flickor de bädda hans säng.
För den utländske hulingen.
Nu bultade det på dörren, och röster hördes utanför, men
lagmannen befallde prästen fortsätta, och denne fortsatte,
ehuru han nu var mycket blek och upphört att göra grin.
Knut huling han in genom dörren steg.
I blåsen i horn, förgyllande lur!
Nu bultades så hårdt på dörren, att man icke kunde höra
något af sången, och så skrek en röst: Ryssen är här! Då
rusade alla upp från bordet, och lagmannen raglade fram
för att öppna dörren. Stallaren störtade in.
»Ryska krigare ha’ ankrat i kyrkviken och satt eld på
kyrkan.»
»Ut och båda upp bönderna! Genast! Allesammans!»
skrek lagmannen.
»Det är redan gjordt», hördes prästens dofva och
allvarliga röst.
»Nå, hvad svarte de?»
»Så här svarte de: Vi ha’ inga vapen.»
»Helvetes glöd! Häng dem!»
»När jag i morse såg ryska segel och for ut till bönderna
för att bedja dem försvara sitt fädernesland, svarte de: Om
fäderneslandet, som skall försvaras, består af prinsar,
ståthållare, lagmän, fogdar, flygsand, rådjur och svin, så anse
vi oss icke ha’ något fädernesland att försvara, och om
detta fädernesland kallar oss till vapen, så svara vi: I ha’n
tagit vapnen från oss, men ett återstår, ett enda, men det
försvarar man inte lagmannen och hans frilla med.»
»Hvad är det för vapen?»
»Flykten! – De ha redan flytt. Till ett annat land, ett
nytt fädernesland.»
Stallaren, som varit ute, kom in igen och förkunnade, att
fienden nalkades. Salen upplystes nu af skenet från
kyrkbranden, så att ljusen bleknade.
»Rädde sig den som kan!» ljöd ropet, och alla sprungo ut.
Himlen var röd som en eldad ugn. Lagmannen, som
var rusig, skyndade så godt han kunde ner i trädgården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
