- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
219

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när jag kommer till något sorgligt, skall du visa
dig galen af glädje och förtjusnings

»Lita på mig, fru!»

»Då börjar jag!»

Marskalkinnan lyfte upp boken, letade i bladen en
stund; därpå började hon tala med en entonig, afmätt
röst som en, hvilken läser innantill.

»På gränsen mellan det natursköna Bleking och det
fula Småland ...»

»Glöm inte att vända på bladen, fru!» afbröt narren.

»Det har du rätt i, men du får minna på, om jag
glömmer det. – Nu är han framme igen, den förfärlige,
och ögonen lysa på honom som glöd! Jag börjar om
igen:

»På gränsen af det natursköna Bleking och det fula
Småland ligger en vacker insjö, som heter Flommen. På
norra stranden, som hör till Småland, ligger en gård
med ett hus, som heter Ingelstad; på södra stranden,
som hör till Bleking, det vill säga Danmark, ligger
en gård, som heter Edrup. Herren till Edrup var
min far. Han hade två döttrar: den ena var jag,
naturligtvis; den andra hade herren till Ingelstad
kastat sina ögon på, friat och fått ja och skulle
föra henne hem till sin gård. Bleking har, som du
vet, än tillhört den danska, än den svenska kronan,
men huru det än varit, så ha dock gränsboarne, som
genom giften blandat sig med hvarandra, aldrig känt
sig annorlunda än som ett folk och varit vänner i nöd
och lust. Ja, de ha till och med i krigstid afhållit
sig från strid och slutit så kallade bondefreder med
hvarandra. – Är det bra läst?»

»Ni talar som en bok, fru», svarade narren och slog
i händerna.

»Han ler däruppe, ty han trodde det var något
ohöfviskt! – Vidare!»

»Herren på Edrup och herren på Ingelstad voro gamla
goda vänner, och som det icke var mera än en kvarts
timmes rodd öfver sjön mellan gårdarne, råkades de
ofta och i all vänskap. Slutet blef, att den yngre
herren på Ingelstad friade till min syster, som jag
ofvan berättat.»

»Vänd!» sade narren, »Vänd! Vänd!»

Marskalkinnan vände bladet och fortsatte:

»Det var en vacker sommarafton, som det brukar stå
i böckerna; på Ingelstad hade man skurat och fejat
i fjorton dagar; man hade hängt ut flaggor genom
fönstren, rest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free