Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brudstänger och allt sådant, ty herren på gården
skulle fora hem sin brud om kvällen. Och på Edrup
hade man gjort icke mindre rustningar; och där
stod bröllopet med fröjd och gamman. På aftonen
skulle de gamla och allt bröllopsfolket följa de
unga öfver sjön till deras hem. Ledsagade af båtar
med fackelförare och spelmän, roddes de fram öfver
den lugna vattenspegeln, som återgaf skenet från de
eldar, man gjort upp på stränderna; månen stod lågt
öfver skogsbrynet och doldes då och då af röken;
hornen klingade, fiolerna sjöngo, och trumpeterna
smattrade.»
»Bravo», skrek Menelaus, »alldeles som i Decamerone.»
»Mottagandet var lysande på de ungas gård», fortfor
marskalkinnan, »och de unga voro i himmelens
paradis. Och där dansades och skämtades långt
in på natten. Men midt i fackeldansen, då alla
gamla förmåtts deltaga, hördes en trumpetskräll
på gården. Musiken tystnar, dansen afstannar, man
väntar med ängslan hvem som kommer i natten, ty man
hörde väl, att det var någon främmande, som icke hade
goda bud. In träder konungens fogde, ledsagad af en
härmästare, och förkunnar högt i salen, att krig var
utbrutet mellan svenska och danska kronorna. Därpå
följde en uppmaning till de danska att genast på tolf
timmars lejd draga hem och vara beredda på hvad som
skulle följa. Först blef det alldeles tyst i salen;
men därpå steg herren till Ingelstad fram med armen
om sin darrande brud, fattade en fylld vinbägare
och förklarade högt och ljudligt, att han drack sin
bägare för sin svärfar, sina vänner och grannar,
och förr skulle de få slita bruden ur hans famn,
än han droge svärd mot hennes far. Bägarne lyftes,
och man drack till fred och sämja under omfamningar
och jubelrop. Men då tog härmästaren ordet igen och
förklarade, att inga bondefreder vidare erkändes,
att hvar och en, som icke ställde sig under fanorna,
skulle anses som rikets fiende och hans gård skulle
brännas. Den gamle herren till Edrup förklarade, att
han och hans folk icke skulle lyfta hand emot fränder
och gamla vänner, som han icke hade någon sak med,
och fredsförsäkringarna upprepades. Härmästaren och
fogden varnade för sista gången och togo farväl. Och
så fortsattes dansen igen, tills de unga drogo sig
undan att sofva i sin kammare och gästerna till sina
rum, att fortsätta högtidligheterna dagen därpå.»
»Men dagen därpå väcktes huset af svenskt
krigsfolk. Brudgummen, som med vapen försvarade
sitt rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
