- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
222

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara födda i Bleking under en tidpunkt, då två
okynniga pojkar fingo lust att lufvas. – Ja, hör
på det du, din vettvilling, där du står och glor
däruppe! – Jag såg kvinnor och barn utan kläder, med
ögonen som på skaft efter en brödbit. Där träffade
jag i lastrummet min - låt oss säga
– hustru, efter vi hade barnet ihop. Hon var
inte vansinnig, men icke långt ifrån. Men hon kunde
tala om, huru svensken lät sina knektar ställa opp
i rader ute på tingsbacken allt manbart folk,
som kunde bära vapen, och så högg man ner dem rad
efter rad, som när man fäller skog
– och där var min son med! Har du någon son,
du, däruppe, så må helvetet ta’ honom, hör du det?
Hör du det?»

Narren gjorde ett uppehåll för att hämta andan
och fortsätta, men då han råkade kasta ögonen på
marskalkinnans ansikte, såg han i hennes förtviflade,
halfbrustna blickar hvad han dragit öfver henne och
sig; fattad af en ögonblicklig ingifvelse, vände han
sig mot fönstret, dit han förut icke vågat blicka,
kastade sig framstupa på marmorgolfvet och skrek med
hög röst:

»Ave, Caesar imperator; morituri te salutant!»

»Bravo, Menelaus!» svarades från fönstret, och en
svag handklappning följde.

»Han tror ännu jag gycklar», hviskade narren. »Vi
äro räddade.»

»Och ni, sköna fru», fortfor rösten från
slottsfönstret, »ni har lyckats educera en komediant,
som skall komma mina italienare på skam!»

Marskalkinnan hann endast sittande göra en bugning
med hufvudet, då kammarpigan kom ut genom glasdörren
och förkunnade, att hofmarskalken anländt.

Hufvudet i fönstret drog sig missnöj dt tillbaka,
narren tog sin mössa och sprang, marskalkinnan steg
upp för att möta sin make, som hon icke sett på tre
månader.

*



»Och du», sade marskalkinnan, efter att en timme hafva
hört sin mans anföranden, »du make, har uppgjort
cartelet till intågsprocessionen. Du skall själf
gå i första lederna, och jag skall, sade du, vara
här hemma för att hålla konungen och hans hoffolk
sällskap, medan de från terrassen åskåda intåget? Det
gör jag aldrig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free