- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
357

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tårarne pärlade ner för hans skägg. Lasse
hörde honom sucka, men höll sig ännu på vederbörligt
afstånd.

»Hör du, din hundra djäfvul, vill du inte komma ner
och smaka på min melon, din hundra djäfvul!>

Apans rörelse syntes tilltaga, och Lasses blef icke
mindre djup, då han hörde en mänsklig röst uppe ifrån
bananen.

»Hemlandstoner, fosterjord och vänner; mina ögon
gråta öfver din säd; aldrig har Norröna tunga klungit
så ljufligt i mina öron, och mitt hjärta är fylldt
såsom ett kärl, såsom en kalebass när eftersommarsolen
fyller den med mjölk och kärna!»

»Jag tror, ta’ mig fan, det är pastor Axonius»,
utbrast Lasse. Och med ett: jag är densamme, störtade
prästen ner ur bananen, och i en enda lång omfamning
lågo de båda landsmännen vid hvarandras håriga bröst,
badande i prästens tårar.

»Hur i Herrans namn har ni kommit hit?» blef nu Las*
ses första fråga. »Vi vräkte ju er i sjön, eller
hur? Har någon hvalfisk uppslukat er och sedan spytt
er i land?»

»Jag är icke spydd i land», sade prästen, »men jag
är simmad i land.»

»Berätta, berätta», sade Lasse.

Prästen torkade sina tårar med ett pisanglöf och
satte sig på en sten. Därpå började han berättelsen.

»Som i en dröm minns jag nu, sedan du, jag säger du
efter som vi träffas så här, sedan du erinrar mig
därom, att jag blef kastad i sjön, orsaken minns jag
ej.»

»Åh, den var nog tillräcklig, ratio sufficiens,
som Aristoteles säger.»

»Hvem är Aristoteles?» frågade prästen.

»Aha», tänkte Lasse, »han har också ätit af bären l -
Dra’ på bara och låt Aristoteles vara», sade Lasse.

Prästen fortfor: »Sedan jag summit omkring en
obestämd tid, minns jag, att jag kände botten under
mina fötter, hvarpå jag vandrade i land på en ö,
som liknade denna. Sedan jag ätit bär och druckit
vatten, lade jag mig att sofva. När jag vaknade,
kände jag ett egendomligt lugn och en frid, som
jag ej erfarit förut. Naturen var mig som en öppen
bok, och sammanhanget mellan skapelsen och skaparen
föreföll mig så enkelt. Jag kände, att det låg något
mörkt förflutet bakom mig, men jag visste ej hvad
det var. Mitt hufvud var lätt, och inga grubblerier
tyngde mig. Glad i hågen, som jag aldrig förr varit,
vandrade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:16:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free