Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Därpå återstod endast att ta steget ut, och han lät
utropa sig till höfding öfver alla höfdingar eller
kung. För att ge mera glans åt företaget ställde han
till en stor kröning. Klädd i en röd vargskinnspäls
med igelkottsskinn och en bäfvermössa med fjädrar
af nötskrikor, lät han ute på en stor äng smörja sig
med tjära omkring munnen af Uffka, hvarpå hela folket
måste aflägga en ny ed på helvetesläran och svärja på,
att Lasse var sänd af Gud, och att dynastien Hulling
härstammade från Japhet, Noaks son, hvarför alla de
andra tornhöfdingarne skulle vara honom undergifna och
ge honom skatt. Detta senare var ingen svårighet för
dem, ty de lade bara en ny skatt på sina bönder. Och
sålunda var Lasse I af ätten Hulling smord till
konung med Guds nåde. Men för att ge mera värdighet
åt konunganamnet lät han skrifva sig: Lasse I Hugo,
af Hulling von Japhetson.
Nu inträdde en tid af tämligt stort
lugn. Helvetesläran hade nämligen gripit omkring
sig, och fruktan för döden var så stor, att få brott
begingos.
Men en ny klass af icke-j ordägare hade
uppstått. Några af dessa, som numera icke kunde
få fritt ströfva omkring, ty det var straff på att
ströfva numera, några af dessa hade slagit sig ner
omkring länschefernas torn och gjorde kläder och
skodon åt den lata garnisonen. De fingo måttligt
be-taldt, men åtnjöto chefens beskydd, det vill
säga: de fingo betala skatt, för att de arbetade
åt lättingarne. Men människornas sinnen voro
redan så förvirrade, att de stackars skräddarne
och skomakarne icke genomskådade detta bedrägeri,
och genom helveteslärans införande hade fruktan för
döden blifvit så stor, att man hellre lefde till hvad
pris som helst, under hvad tryck som helst och under
hvilka förödmjukelser som helst, än man ville våga
på att dö. Men skomakarne och skräddarne skulle också
äta och dricka, och omkring tornet växte ingenting.
Bönderna måste sålunda föra in mat till dem mot
utbyte af kläder, skodon och pengar. Men herrarne
byggde en mur, som hägnade ett område omkring
tornet, och i muren satte de en port, vid porten en
skrifvare, ty man hade redan länge haft skrifvare,
hvilka togo betaldt af bonden för att han fick föra
in och sälja. Bönderna kunde icke förstå, hvarför
de skulle betala för att de hade besvär att föra in
mat till sta’n, och ingen annan förstod det heller,
men »det var så skrifvet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
