- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
384

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIONDE KAPITLET.

ONEN, som besteg tronen, kallade sig rätt och slätt
Anders VII, af hvad anledning vet man ej, men man tror
att det var för vissa historiska förutsättningars
skull. Under hans regering uppstodo de sköna
konsterna. En bagargosse stod nämligen en dag och
knådade deg; han skulle göra en kuse, men hän gjorde
i dess ställe en get. Professorn i Schoscho-språket,
som händelsevis gick förbi fönstret där gossen stod
och arbetade, fick upp ögonen för hans stora anlag och
lät honom göra en get af lera i stället för af deg,
och brände den sedan i en ugn.

Med målarkonstens uppfinning förhöll sig
annorlunda. Man hade länge observerat i en viss
instängd trakt af ön, att en mängd sysslolösa
kolargossar togo kol och ritade på stockarne. Först
ritade de oanständigheter, men sedan ritade de af allt
hvad de sågo. Man trodde först det var ett slags mani
eller idioti, som brutit ut, ty det var verkligen
kuriöst att se en hop ynglingar ränna omkring som
skator och rita af allt hvad de sågo. De ritade
af bord, stolsben, hus, träd, stenar, morötter,
skottkärror, hundar, kattor, allt möjligt som de
fingo fatt i. Förgäfves sökte föräldrarne få dem
att öfverge de där grillerna och göra nytta, men det
var omöjligt. De gräto och sade att de hellre ville
svälta och dö, än de läto bli att rita af. Det var
verkligen en mani.

När saken kom inför Anders, blef han först mycket
ledsen, ty han älskade sitt folk såsom endast en
furste kan göra det. Han lät sedan spärra in dem i
ett hus, där de ohejdadt fingo ägna sig åt sin mani
och under kungligt beskydd. Han anställde experiment
med dem, och en dag lät han femtio maniaci afrita
ett och samma stolsben. Men se, det fanns inte
två afritningar som voro lika. Filosofer, som
tillkallades, förklarade, att det berodde på den
personliga uppfattningen. Anders, som icke trott
på att den personliga uppfattningen af ett stolsben
kunnat vara något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:18:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free