- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
385

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

filosofiskt, insåg nu sitt misstag och trodde på
afritningens djupa betydelse såsom ett moment i
andens lif, och han lät utnämna den skickligaste
afritaren till professor. Denne skref strax därpå en
afhandling om afritningens innehåll och form. Ur det
väl valda exemplet, ett stolsben, som var prisämnet,
deducerade han: stolsbenets innehåll, det var den
personliga uppfattningen, stolsbenets form, det
var af-ritningen. När innehållet och formen täckte
hvarandra, eller fullt gingo upp i hvarandra, då
var afritningen en fullständig afritning, eller ett
skönt. Allt som var afritadt var skönt; en träckande
ko var oskön i sig själf, ty naturen var oskön, men en
afritad träckande ko var skön, ty hon var genomträngd
af den personliga uppfattningen af en träckande ko.

En dag fann man en ful afritning af Anders VII
utanpå rithusets fasadvägg. Folk som gingo förbi
skrattade. Ritaren uppkallades och ålades att afrita
konung Anders, men på ett skönt sätt. Ritaren påstod,
att hans afritning var skön, ty den var genomträngd
och betingad af hans personliga uppfattning af Anders
VII. Ritaren ålades vid lifsstraff att genast ändra
sin personliga uppfattning af Anders VII. Som ritaren
lofvades professors namn och lön, ändrade han genast
sin personliga uppfattning af Anders VII och blef
därför utnämnd till hofmålare.

Anders afsomnade i sitt 8:de regeringsår och kallades
af de 17 ofelbare för Afritningens beskyddare. Han
efterträddes i regementet af Per Erik I. Denne var
en vildsint herre, som icke kunde sitta stilla. Han
förde krig med jä-garne och slog själf ihjäl så många
han kunde. Men folket klagade öfver krigsskatterna
och kunde icke inse nyttan af dessa slaktningar. För
att upplysa deras mörka förstånd lät Per sammanfatta
en ny lärobok att införas i skolorna. Den kallades:
Konungaboken, och innehöll beröm om alla kungar från
Lasse I till Per Erik; i synnerhet berömdes alla
öfverfall och plundringar på främmande riken.

Krigstågen fortfore emellertid under Per Erik, ty
krigsmännen älskade äran och i synnerhet eröfrandet
af andras egendom såsom pendyler, bordsserviser och
mynt. En af sällskapet De Missnöjda skref i anledning
häraf en broschyr med titel: »Jämförelse mellan de
olika slagen af stöld, Enskild och Offentlig, eller
Tjufven ur Statsrättslig synpunkt jämte en tablå
öfver De Internationella Stölderna under de senaste
Konungarne af Huset Hulling.» Broschyren blef

Strindberg, Svenska öden och äfventyr.
25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:16:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free