Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luktar på klänningsbröstet, från hvilket stiger en svag
vällukt af liljekonvalje, och hon böjer hufvudet för att kyssa
den bruna bombasinen, men halsen stramar mot kragen.
Och se, då växer en hvit ört ur vänstra sidan med sex
små rynkade klockor på en ljusgul stängel mellan två
vassgröna blad och den klänger sig upp mellan hennes unga
bröst och räcker sig mot hennes mun för att bli kysst.
Och det ilar genom brösten, som om det ville spruta mjölk
ur dem, och hennes ben darra, så att hon måste hålla sig
i de stora järngrindarna. I detsamma hör hon hornstötar
uppifrån torget; det ringer i en skeppsklocka oupphörligt,
oupphörligt; hundar skälla, gossar skrika, och så kommer
ett buller rullande fram för den smala gatan, ett tunt, men
doft buller som af hamrad koppar; det tjocknar och vältar
fram och nalkas stort, rödt som ett eldsken, som lyser upp
skyltar och stenornament och små fönsterrutor; det nalkas
henne, och nu rusa fyra svarta hästar med eld i ögonen
och eld från seldonen, och en blodröd vagn med sotade
män i guldhjälmar störtar förbi, och på vagnen slingra sig
svarta ormar kring blodtunnor med kopparkranar, allt
under det klockan ringer, hornen tuta och eldskenet yr
omkring vagnen.
»Hvad gör du där?» frågade modern, som kommit för att
hämta Tekla från läsningen och fann henne stående likblek
med händerna stelnade omkring järngrindens tenar.
»Såg du, mor?» frågade flickan.
»Visst såg jag brandvakten», svarade gumman, »och det
brinner ju vid Ryssebodarna. Men du är ju sjuk, Tekla!
Är du inte sjuk?»
»Jo, jag tror det.»
»Kom hem då, för all del.»
Och modern ledde dottern öfver gatan in i det lilla
portvaktsrummet.
Tekla sof icke den natten, utan låg halfvaken och tänkte
öfver pastorns ord och det ovanliga uppträde hon bevittnat.
Alla människor voro syskon och lika inför Gud; huru skönt
att veta det; men hvarför icke också inför mänskor!
Hvarför icke ens lika inför prästen i kyrkan, då de rika hade
bästa platserna med bänknycklar och de fattiga stodo på
gången? Det kunde hon icke svara på. Hvarför hade
pastorn stängt dörren, då de skulle kyssa hvarann, gossar
och flickor? Var det orätt, att man kysste hvarann, efter
som ingen främmande skulle se det? Troligen var det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
