- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
418

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det osynliga bandet brustet, då vore icke sympatien mer,
och det skulle jag känna.»

»Ja», svarade Tekla och såg ner på sanden, »jag känner
det, som om hvarje ord I talade vore min tanke. Är det
inte sällsamt?»

Herr Clement ansåg, att det var underbart, och han
vecklade nu ut en slöja af det underbara, det oförklarliga, som
i mystiskt mörker insvepte deras verkliga tankar och känslor,
så att de rörde sig ganska obesväradt under det lätta
täckelset. De talade fritt såsom maskerade, de lekte
blindbock utan att råka på hvarandra – så underbart!

Föräldrarnes rop kallade dem snart ner till verklighetens
klara dagar, och fanfarer i fjärran förkunnade, att dansen
öppnats på logen.

»Dansar I, jungfru?» frågade herr Clement.

»Ja, men mycket dåligt», sade Tekla.

»Jag får ju första menuetten?»

»Helt visst, och med nöje, ty eljest skulle jag bli
sittande.»

»I skulle bli sittande? Nej omöjligt!»

»Omöjligt. Hvarför det? Den, som är ful, får inte
någon kavaljer.»

»Ful! Tror I verkligen att I är ful?»

»Det vet jag väl.»

»Åh, I skämtar, jungfru Tekla.»

»Har I inte sett jag har en ful näsa?»

»Nej, visst inte.»

»Då är I den första, som tycker att den inte är ful.»

Dansen var redan i gång, när de unga inträdde i
dansbanan. Herr Clement lade armen om Teklas lif och sade:

»Det är inte första gången jag har er i min famn.»

Tekla darrade lätt, men slog honom på handen, och så
hvirflade de bort och kommo tillbaka igen, tills de stannade
andtrutna.

»I dansar ju dråpligt», sade herr Clement.

»Det är er godhet att tycka det.»

Musiken ledsagade deras tal, och de svällande tonerna
gåfvo ackorden, till hvilka de satte solo’t. Herr Clement
blef djärfvare, och nu talade han icke mera om annat, utan
höll sig fast vid ämnet.

Han knådade det som en deg och gaf det alla möjliga
former, han kaflade ut det så tunt, och så rullade han ihop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free