- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
423

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klänningslifvet. Hvar gång hon gick förbi väggspegeln, såg hon sin
svarta figur emot de hvita lakanen och kände det hemskt
att vara ensam. Hon slog upp dörren till portgången och
kände sig tryggare; men hon längtade efter någon att tala
med. Döden hade gjort ett tomrum i hennes lif, och det
måste fyllas; döden hade tagit någon ifrån henne, och hon
ville ta igen det förlorade och med en liten ränta; hon ville
vända sorgen i glädje och förvandla förlusten till en liten
intäkt för att gäcka döden.

Klockan blir sex, och den nya portvakterskan öppnar sin
dörr för att gå till mjölkboden. När hon får se, att det är
öppet midt öfver portgången, går hon dit och knackar på
den öppna dörren.

Tekla visar sig, blek, stum, svartklädd.

»Herre Jesus, är det slut?» utbrister gumman.

»Det är slut», svarar Tekla.

»Ske Guds vilja», säger gumman och stiger in för att få
visshet.

»Du är allt glad nu, som får platsen», tänker Teklas
ostyriga hjärna; och hon känner sig god, ädel, när hon
lägger band på sin grymhet och icke säger det högt.

Och så komma sjömännen ner från härbärget och
jungfrurna från våningen, och pantlånarn kastar en blick på
möblemanget; alla äro aktningsfulla, tysta, nyfikna och
gifva sitt deltagande åt den sörjande, som mottager
beklagandena som en hyllning.

Klockan sju kommer fadern. Han räcker handen åt Tekla
och säger frågande:

»Det är slut?»

Därpå går han fram till bädden och trycker sakta på
ögonlocken samt blir sittande i tyst begrundan.

»Nu fa vi mycket att tänka på», tar han upp, »och det
här kommer att kosta pengar.»

Så rått, tänker Tekla, att genast tala om kostnaden,
likasom om hon trott, att fadern i denna stund blott hade en
tanke, den han uttalat, och icke flere, hvilka fadern icke
kunde säga åt dottern, men som maken skulle ha kunnat
hviska åt hustrun; ömma tankar utan uttryck, ljufva
minnen utan namn, en tyst, stark sorg, som den får, hvilken
förlorat sitt enda. Hade hon kunnat gå ut ur sig själf ett
ögonblick, skulle hon förmått tänka, huru det skulle ha
känts, om hon förlorat sin Clement; men, kortsynt, fattar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free