Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon icke, att fadern måste ha en annan synpunkt på saken
än hon.
Herr Clement kommer klockan åtta, och efter att ha
utverkat orlof från boden, går han ut med Tekla och handlar
klockan tio.
Och det köpes svart och hvitt, och det göres besök hos
prästen och klockaren och i likkistmagasinet; och i
vinhandeln beställes Rhenskt och Mumma.
I tre dagar har Tekla mottagning i det lilla likrummet,
och därpå slås portarna upp och folk strömmar in från
gatan för att se liket. Och sedan strös granris i
portgången och på gatan; det ringer i alla Sankt Gertruds
klockor; prästen kommer, bärare komma; Rhenskt ur gröna
glas; sex gevaldiger taga kistan på svarta selar och bära
den ut på den svarta båren; folkhopen delar sig, när
pastorn leder Tekla in i den fyrsitsiga vagnen, som gungar
så mjukt på sina fjädrar; hästarna sätta järnskorna i
gatstenarne, kuskarne smälla med piskorna, det bär af till
kyrkogården och porten slås igen till det mörka huset med
dess mörka minnen; och dottern åker bort från soplår och
råttor, afträden och ockrarkontor, bort från barndom och
hem genom döden ut i ett eget lif!
* * *
Och nu sitter den unga frun i sitt eget bo vid
Fiskehamn, där solen skiner in hela dagen, när den skiner.
Hennes hy, som varit blek lik vattenskotten på en i
källaren vintersatt krukväxt, började taga färg. De två små
rummen och köket voro skinande af nya möbler och
husgeråd, och hon kände sig som en drottning, när hon såg
tjänstflickan utan invändning göra alla hennes forna sysslor;
och när hon om morgnarna gick till Kogghamnen för att
handla, och flickan följde efter med matkorgen, insåg hon,
att hon stigit, att hon var någon, och att hon hade fått
makt. Och när mannen kom hem, glad, nöjd,
öfverlycklig, tacksam, fann hon sig så oändligt lycklig att
hon grät.
Han var en munter man, som aldrig drog hem sina
bekymmer eller sina sysslor. Han sjöng glada visor för henne,
så att hon skrattade för första gången i sitt lif, och han
tog stundom hem lifliga kamrater, och då spelades,
agerades och sjöngs, men man slutade alltid med en hyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
