- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
426

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle störa hennes glädje. Det förflutna, som hon lämnat,
hade hon uppsökt endast som retmedel att framkalla
stundens njutning dess starkare, men att ha det inpå sig igen,
inom sina dörrar förkroppsligadt i faderns person, det ville
hon icke.

Minuterna gingo fort, och hon insåg, att det var
nödvändigt återvända till gästen i köket, så framt hon ej ville
äfventyra att se honom inträda i salen och kanske där bli
sittande, tills gästerna skulle komma.

Hon torkade hastigt sina tårar och gick åt köket, men
när hon öppnade dörren, blef hon nära att falla; ty vid
bordet satt ännu fadern synbarligen drucken och med
handen om lifvet på pigan.

All dotterns vördnad för fadern var i ett tag utplånad,
och en omätlig afsky intog henne.

Men hon hann icke bryta ut i ord, förrän gevaldigern
började sluddra fram:

»Nå, du Tekla, du går din väg och ber mig inte stiga
in. – Jag hade eljest liksom något att säga dig, för ser
du, jag har tagit afsked ur tjänsten och ärnade fråga mig
före hos Clement, om han hade något skrifgöra.»

»Det vet jag bestämdt, att han icke har», svarade Tekla
glad att utan omsvep kunna säga nej till en begäran, hvars
beviljande icke kom an på henne.

Den gamle tummade på bleckmåttet och tittade åt
spiseln, där ett vildsvinshufvud stack upp öronen öfver
grytans kant.

»Jaså», återtog den gamle och föll i tystnad för att få
höra hvad dottern nu skulle ha att säga.

Tekla tänkte igenom, att bordet nu skulle redas, och att
gästerna kunde vara här om en half timme. Därpå fattade
hon ett raskt beslut.

»Se här, far», sade hon, »har du en blank daler att
dricka min skål för på stadskällarn. Och om du kommer
igen i morgon, så kan du orda om dina angelägenheter
med Clement.»

Gubben tummade dalern, som om han tvekade, huruvida
han skulle slänga den i golfvet. Därpå spottade han på
den, stoppade den i lommen och, fattande sin mössa, reste
han sig.

»Du ber mig inte stiga in, Tekla. Det gör du rätt i,
för, ser du, lika barn leka bäst, och – det kan just komma
på ett ut – men du var en gång min Tekla, mitt barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free