- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
427

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser du, och det glömmer jag inte så lätt. Jag glömmer
det aldrig. Du ska’ ha gäster till middan, ser jag, och
därför så går jag. – Ja, nu går jag!»

Tekla, som stått andlös, kunde icke återhålla en suck af
lättnad, hvilket icke undgick den druckne, som nu tycktes
i hast ändra beslut och med stapplande steg närmade sig
salsdörren:

»Såå», vände han nu helt tvärt med ett elakt grin, »du
tror, att du ska’ bli af med mig för en daler, och att jag
vill gå ensam på stadskällarn, när jag kan fa vara i godt
sällskap här.»

Han hade raglat in i salen och slagit sig ner i den
bredaste karmstolen.

»Bulla nu opp, så ska’ vi lefva lusteliga. Du har
vildsvin i grytan och artischockor på hällen!»

»Far!» afbröt nu flickan utom sig. »Du är drucken och
har uppfört dig illa mot flickan i köket. Nu ber jag dig
vackert att gå, innan Clement kommer hem! Minns, att
det inte är mitt hus utan hans, och att du icke har rätt
att störa hans husfrid! Kom igen i morgon, och jag
lofvar att göra hvad i min makt står att hjälpa dig till
något.»

»Så, min flicka, du vill tala vackert med mig. Tala, din
tjänare hörer till.»

När Tekla såg, att ingen utväg fanns att bli fri från en
pinsam timme och oförmögen att kunna bära ett tryck på
sin vilja eller mottaga ett missöde med jämnt mod,
lämnade hon utan att säga ett ord platsen för sitt nederlag,
kastade på sig sin kappa, och med harmens gråt i halsen
skyndade hon ner för trapporna och ut på gatan.

En enda redig tanke ägde hon kvar; kunde hon ej
utdrifva fridstöraren ur sitt hem, så skulle han åtminstone ej
få vara med om att njuta af sitt anslag. Allt annat glömde
hon, och utan besinning störtade hon gatorna framåt,
likasom flydde hon ett ogunstigt, elakt öde, hvilket förföljde
henne personligen och nu på hennes födelsedag, nu då hon
arbetat sig upp ur fattigdomens mörker, infann sig och ville
draga henne ner igen.

Hon hade gått öfver Norrbro, kommit öfver Malmtorget
och befann sig nere i Kungsträdgården, hvars grindar stodo
öppna. Skyndade in mellan buxbomshäckarne, där barn
lekte i vårmiddagens solsken, och satte sig slutligen
uttröttad på en bänk under lindarna. Först upptogos hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free