Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällningen passerades Dalarö tullhus, hvarefter de fingo
Sandemar i sikte.
För Tekla var detta ett trollslott, som nu uppenbarade
sig i solnedgången. Nerifrån den hvita sandstranden med
dess båthamn och bryggor, badhus och sjöpaviljong syntes
sakta höjande sig en park med mörka buxboms- och
idegranskandelabrar, pyramider, polygoner, mellan hvilka
bilder af gudar, nymfer, troll och drakar voro utplanterade.
Och på marken lågo utbredda blomstersängar med
narcisser, hyacinther, tulipaner i den ljufligaste färgprakt.
Därbakom reste sig slottets fasad med klocktorn och
flaggstång, vimplar och flöjlar, tinnar och torn, och ännu längre
bort trädgårdarne, längst bort begränsade af förvaltarens
byggnad med ladugårdar och ekonomibyggnader.
Stränderna voro kransade med skogar af mörka furor på
mossiga klipphällar, som stego brant upp ur sjön.
Och utåt fjärden reste sig Dalarö skans med sina
kanoner och vaktposter, bevakande Elgsnabbens hamn, där
flottan plägade samla sig, innan den lopp ut på sina krigståg.
Tekla hann icke längre i sina betraktelser, förrän
kastellanens trumpet smattrade, hundar skällde, trossar rasslade
och galären lade till vid bryggan; och hon leddes öfver
landgången af baron Magnus för att i nästa ögonblick
mottagas med omfamningar af den gamla hofmästarinnan.
* * *
Det hade gått tre dagar och tre nätter, då Tekla en
morgon vaknade vid solens uppgång i sin kammare på
Sandemar. Hon hade haft elaka drömmar om sin far och
om häxan på Blasieholmen, så att hon måste springa upp
ur sängen för att rista af sig de onda tankarne. Och när
hon nu slog upp fönstret och såg hafsfjärden, såg parken
med dess träd i ljusgrön sommarskrud, blomstren med
daggpärlor, och hörde fåglarna sjunga, blef hon först lugn igen,
kröp ner i sin säng och erinrade sig de tre sälla dagar
som flytt. Till dukadt bord utan ett bekymmer, en
omsorg, hade hon gått som till fest; hon hade seglat ut och
sett hafvet, som vidgar synen och luftar ut sinnet; hon
hade ridit i skogarna på jakt efter harar och storfågel, gått
i ladugård och fågelhus, besett hönsgård och hundstall,
spelat fjäderboll i parken och bundit blomkvastar i
trädgården, men mest hade hon suttit i hvitbokshuset vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
