- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
438

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför läste hans ömma utgjutelser och hans böner, att hon
måtte vända hem igen, kände hon det som en förebråelse,
och bönerna blefvo befallningar. Det var, som om en
främmande rå hand ville rycka henne ur hennes himmel och
trampa ner henne igen. Hon förvånades öfver, att det
kunde kännas så, så snart efter deras bröllop, och när hon
frågade sig, om hon verkligen höll denne man så kär, som
hon trott, måste hon svara nej. Och likafullt hade hon väl
gjort det, den gången hon ville dö, när han hade rest bort
om sommaren.

För att befria sig från tvifvel och förebråelser, satte hon
sig ner att skrifva svaret på det mottagna brefvet,
afböjande mildt men bestämdt sin mans fordran, att hon skulle
resa, innan de åtta dagarne voro till ända, förebärande, att
hon icke kunde bryta sitt löfte, allra minst när lägenheterna
voro så svåra som de voro.

När hon afsändt brefvet, var det henne, som om en skuld
vore betalad eller åtminstone öfverstruken. Och sedan hon
klädt sig, gick hon med lugnt sinne ner i parken.

Morgonen var sval, och blommorna voro ännu våta af
daggen; fjärden låg mörkblå och plaskade mot båtbryggan,
där måsarne kretsade öfver fiskarens ökstock, i hvilken
blanka strömmingar lågo i högar.

Tekla greps af en stark längtan att komma ut ur
trädgårdens hägnad, men på sjön vågade hon sig ej ensam och
hade ingen tjänare till hands att låta föra sig, men ut skulle
hon, och då grinden nu stod öppen, vandrade hon ner till
stranden.

Det tycktes henne, som om hon strax andades friare,
och den mjuka hvita sanden frasade så lent om fötterna,
de svarta tångbänkarne voro som ulliga mattor att gå på,
och granskogen i sjökanten doftade så starkt, gömde så väl
och skyddade mot nyfikne från landsidan. Därför lossade
hon på det alltför trånga klänningslifvet, hvars för henne
ovana fiskben hade plågat henne, och tagande sin hatt i
handen, vandrade hon på stranden, småsjungande och
upprymd. Plötsligen upphörde sandbädden och marken blef
stenig, men det var bara väl slipade kiselstenar, så släta
att klifva på, att hon ej lät dem hindra. Men så kommo
stora rullstenar, kantiga hvassa block, som hon först
hoppade på, tills hon blef trött. Gå in i skogen ville hon ej,
ty så snart hon släppte den stora ljusa sjön ur sikte, blef
hon rädd. Men när slutligen stranden endast bestod af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free