- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
462

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blank låg Bodensjön och speglade Hohe Säntis snöiga
toppar uppe från Sankt Gallen; rökblå som ett aftonmoln
syntes Schwarzwalds skogsbryn i väster, och i söder armade
sig Rhen mellan Vorarlberg och Rhätikon, tills den med
egna lergula vågor gick fram genom sjöns blågröna böljor.
Men borgmästaren hade intet öga för detta slags skönhet,
då han halfsvultit de sista åtta dagarne och umburit, lidit
och kämpat i mer än en månad. Han såg bara ner på
Strandgatan i folkvimlet, hur den gemytlige Bayraren
trängdes med den grälige Würtembergaren och den liflige
Badensaren; kunde se, huru folk strömmade in i
Franciskanerkyrkan för att taga nådemedlen. Men nere vid stranden
märkte han en grupp, som stod och stirrade utåt sjön,
hvarest några tunnor syntes komma drifvande med den
svaga strömmen. Man försökte med stor ifver draga dem
i land med båtshakar och linor.

»Hvad har ni där, godt folk?» ropade borgmästaren från
terrassen.

»Det är en gåfva från de redliga Schweizarne i Sankt
Gallen!» svarade en röst.

»Sannolikt vin eller most, som legat och väntat på
västlig vind för att komma öfver från Romanshorn», inföll en
annan röst.

Borgmästaren drog sig tillbaka från terrassen och gick in
i värdshussalen för att sätta sig att vänta på utgången af
strandfisket.

I den storväxte Bayrarens skenbart orörliga anletsdrag
lästes bekymmer, sorg och harm. Hans stora näfve, som
hvilade på bordets ekskifva, öppnade och slöt sig, som om
den vägde mellan att gifva ifrån sig eller hålla fast; och
hans fot, hvars tår tycktes vilja spränga kragstöfvelns
hjortläder, stampade det osopade golfvet, så att dammet pustade
som ur en tobakspipa. Men han hade ingen ro att sitta
stilla. Och i nästa ögonblick stötte han sin huggvärja i
golfvet för att strax därpå ur väskan af karduan med
stadsvapnet i silfver framtaga ett par väldiga nycklar, hvilka han
profvade i ett osynligt nyckelhål, som om han ville låsa
igen en dörr, så att den aldrig kunde öppnas mera. Och
så satte han nyckelpipan för munnen och blåste en appell,
den han haft god tid att lära sig under den långa
belägringen med dess tillbakaslagna angrepp, dess misslyckade utfall.

I detsamma hördes ljudliga steg i trappan och slamret
af vapen. Borgmästaren stoppade ögonblickligen in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyr/page0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free