Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slåsskämpen sitter lite kvar, fastän den store
rikshushållaren träder fram till öfverdrifven
snålhet. Carl den elfte födde Carl den
tolfte, och naturen behåller nykteristen
och kvinnohataren, slår ett bakslag och får fram
slåsskämpen ifrån farfar, men stryker ock snålvargen,
som endast kan botas genom en ny öfverdrift och
gör en slösare ... för han var farlig att handtera
pengar ... Herre Jesus, i Timurtasch ... ja,
ja, ja! Men se på fan, säger naturen, nu ha
vi gjort en karlakarl, och så känns det som efter
ett Beischlaf, man får en lust att sofva,
och vara öfver den saken. Natura numquam
perfectrix, säger Aristoteles, naturen gör
aldrig något fullkomligt, och här behöfde hon tre
generationer för att knåda till ett stort ämne,
så stort att degen tog slut. Slut, för om man tänker
efter, så fanns det en svag punkt någonstans midt in
i nodus vitalis eller lifsknuten hos denna jätte.
Svagt som hos den store morfadern – där ha
vi också kanske lite påbrå – Fredrik III
i Danmark. En väldig, slug, vidskeplig herre,
som var så stark och så vek, så klok och så full
af misstag. Och så, se vi på vår hjälte. Modig
som en björn, när man såg på honom, men när
natten och olyckan kom, si då kunde han inte sofva
ensam. Då skulle han ligga i knä på någon,
eller i sängen hos gubben Piper ibland; och så fram
med bönboken ... Och tänk på den där då,
att han, som rådde på andra, kunde inte dubblera
sin person och sätta en vilja öfver sin egen vilja.
Det var inte styrka, när han lät Moskoviten rasera
i Östersjöländerna, under det han höll på att
förgöra sig och oss alla borta i Polen.
Det var tetanus eller stelkramp ... ja, så var
det i Turkiet också. Hvad hade vi i Turkiet att
göra ... Svaghet, herre! Och så att han
inte vågade sig hem till Stockholm ... det var fegt,
så fegt, och det föll han på. Och på det också,
att han skulle ta sig en ansvaring i Görtzen ... jo,
den får njuta’t han; han får bära hundhufvet,
han! Och där fanns så mycket svagt så!»
»En hjälte var han likafullt, stå mig för det, medikus»,
utbrast löjtnanten, som icke längre kunde styra sig.
»En hjälte på slagfältet var han! Ganz recht, löjtnant
Carlberg. Ack, det kan hända, att han var mera general
än soldat ... si det förstår jag inte. Hans dygder trodde
jag vi kände, men hans brister ha vi blundat för tills nu,
och därför ska vi tala om dem nu, när ingen hör oss; för
en likrefvare är jag, men ingen likrosare. Jag sade, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
