Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gyllenborg gjorde sig sjuk, han», sade konungen vänd
till assessor Broman, så att ingen skulle höra det.
»Det var fint af honom att icke synas på vår korruptionsmiddag. »
»Hva?»
»Dess säkrare verkar han i det tysta.»
Riksdagsmannen sträckte nu något klumpigt fram
halsen för att lyssna, hvarför samtalet fortsattes
på franska, sedan konungen dock först druckit Peter
Nilsson till i ett fullt glas champagne.
»Och du tror att man tar dessa igen där man släpper
dem, och kan lita på deras röster?» återupptog
konungen.
»Ja, kan man inte få dem på hessiskt guld, så tar
engelskt och franskt i morgon! Och få de så smak på
kunglig lyx ...»
»Men hvilket förbannadt sällskap!»
»Det får man lida, men de behöfva därför icke visas
på hofvet - sedan!»
»Så hämnas de se’n, som alla bortkastade redskap.»
»Det är så dags då när de voterat utvidgad konungamakt – ris
åt egen rygg.»
»Kör ut hund, han stinker så fasligt!»
Broman vinkade åt en lakej att han skulle föra ut
konungens tik, hvilken låg under bordet. Men tiken
visade tänder och kastade de mest bedjande blickar
på konungen, bedyrande sin oskuld.
»Kör ut hund!» upprepade konungen sin befallning.
En kammarherre trädde fram till konungens stol och
stannade vördnadsfullt för att mottaga en väntad fråga.
»Hur är det nu med fröken Taube däruppe?»
»Fröken befinner sig något bättre efter det andra omslaget.»
»Har schoutbynachten, hennes bror, kommit?»
»Icke ännu, men han väntas hvarje ögonblick. – Kanske
det var han som kom nu?»
»Säg mig till om en stund, när fröken behagar ta emot.»
»En härlig kvinna, Broman!» utbrast konungen, vändande
sig till sin gunstling.
»Unik, Ers Majestät. Och hvilken slump att hon så
skulle falla ner på Ers Majestäts väg.»
»Slumpen må nu vara korrigerad af Gyllenborg, Höpken
eller annan som jag helst skulle vilja misstaga mig på, så
är den lika behaglig ändå att ha råkat ut för, ehuru jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
