Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
träden, och begifvit sig in i magnaneriet för att
börja utfodringen. På de fullkomligt torra hyllorna
kröpo de nykläckta hvitglänsande maskarne omkring, men
syntes oroliga. Nöpo sig fram, trefvande och luktande,
pröfvande en uppfartsväg på de finhyflade bräderna,
förkastade den och sökte en ny. Ibland böljade de fram
som en liten rännil, visande sina gråa och rödaktiga
fläckar, lyfte på hornet akteröfver och rullade så
ihop sig. Det inlagda mullbärs-löfvet tycktes ej locka
dem på minsta sätt, utan så snart de läppjat på det,
drogo de sig liksom skrämda tillbaka och slöto sig
inom sig själfva.
>Här är åska i luften!» sade assessorn.
»Du tror det, Broman? Jag har också tyckt mig känna
något sådant.»
»Uppriktigt sagdt så tror jag att åskan redan har
börjat gå - borta i kanslikollegium.»
Konungen släppte mullbärskvisten han hade i handen
och blef något blek om sina svällande kinder.
»Se så, nu skall man fa en läxa igen af herrar
magistrar.»
I detsamma öppnades magnaneriets ena gafveldörr,
och i dagsljuset syntes en hög gestalt, som skymmande
sig själf icke strax igenkändes af assessorn, hvilken
dock stod närmast.
»Stäng dörren!» röt denne, fruktande för de dyra
silkes-maskarnes lif.»
»Är Hans Majestät där?» frågades till svar af den
inträdande, hvilken nu af assessorn igenkändes vara
grefve Gyllenborg.
»Nej, det är han inte!» svarade Broman helt fräckt,
gifvande konungen en vink att han skulle vända ryggen
till och smyga sig ut.
Konungen var icke sen att nerhukad slinka ut genom
den andra gafveldörren och krypa in i vinhuset, men
grefve Gyllenborg trängde sig fram förbi assessorn och
började förfölja den flyende. Med lyftad käpp skyndade
han genom vinkastet, hvars bakre dörr smälldes igen,
när han inträdde genom den främre, men utan att låta
sig afskräckas bröt han sig ut, var som en vind efter
flyktingen in i drifveriet, där hans käpp föll med
ett kraftigt rapp öfver konungens rygg, under det
han utropade:
»Tag fast tjufven!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
