- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
513

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513

Konungen, som trott sig gömd, reste sig nu i hela sin
längd, och med brinnande blickar mötte han fienden,
förmående i sin vrede endast framstöna orden:

»Grefve Gyllenborg!»

>Ers Majestät!» utbrast kanslipresidenten, spelande
förvånad och böjande lindrigt ett knä. »Jag kunde icke
tro annat än att det var en utklädd tjuf, som ville
stjäla sig undan, och jag var så mycket vissare på
att det ej kunde vara kungen, då assessorn försäkrade
att denne ej fanns här. För det ledsamma misstaget
ber jag om förlåtelse, lyckönskande oss båda att inga
vittnen voro närvarande för att ge saken offentlighet,
och hvad på mig ankommer skall det passerade förblifva
en evig hemlighet.»

Konungen, som kände hela det bindande i grefvens
framställning, svarade intet, utan frågade endast om
presidentens ärende.

»Regeringsärenden afhandlas icke utan skrifbord,
och rikets råd göra inga föredragningar i uthus inför
maskerade personer.»

»Följ med!» var allt hvad konungen kunde få fram;
hvarpå han med skyndsamma steg tog vägen upp till
villan, hvarest han bytte sin löjliga mandarindräkt
mot en stadshabit.

»Ers Majestät», fortfor grefve Gyllenborg och
lade upp en packe handlingar, »mitt ärende består
hufvudsakligen i att bedja om nådiga underskrifter
på dessa resolutioner.»

Konungen såg på pappershögen, torkade sig i pannan
och sade med en rörande ton:

»Är meningen att jag skall läsa allt detta?»

»Det är efter behag, det, men skrifningen blir
nödvändig.»

»Om jag vägrar att skrifva då?»

»Det fallet ha vi inte tänkt oss; men det går
inte an.»

»Går det an att utfärda en fullmakt in blanko?»

»Det slutar nog så, men än så länge måste
namnteckningen vara egenhändig.»

»Herre Jesus att man inte kan få vara i ro ett enda
ögonblick», sade konungen och tog till pennan.

När han skrifvit sitt namn inemot ett tjog gånger,
såg han på pappershögen igen, som endast obetydligt
minskats, och lade åter pennan ifrån sig.

»Det är visst åska i luften!» sade han för att få
anledning hvila sig.

Strintfierf, Svenska öden och äfventyr.
3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free