Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejonet, björnen och räven - Valnötsträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEJONET, BJÖRNEN OCH RÄVEN
Ett lejon och en björn hade tillsammans tagit en
hjortkalv men kommo i gräl om bytet. Inom kort
voro de stadda i fullt slagsmål, men då de voro nästan
jämnstarka, lyckades ingen besegra den andra, hur
våldsamt de än tilltygade varandra. Till sist blevo de
båda så utmattade att det svartnade för deras ögon, och
de sjönko till marken, där de lågo oförmögna att röra
en lem. Då fick en räv syn på dem. Han gick först i
ring runtomkring dem för att se efter om de verkligen
icke förmådde röra sig. Nej, det kunde de icke, det såg
han tydligt. Strax störtade räven fram, grep
hjortkalven och sprang bort med den. De andra sågo vad som
skedde men kunde ej hindra det. "O ve", sade de, "att
räven skulle rå på oss båda."
Slagskämpar komma lätt till korta för en listigare.
VALNÖTSTRÄDET
Ett valnötsträd stod vid kanten av en allmän
landsväg och bar fullt med rötter på sina grenar. De
som gingo förbi på vägen ville gärna smaka på
nötterna, och för att få ner dem slogo de med käppar på
trädet eller kastade sten på det. Då suckade
valnötsträdet och sade till sig självt: "Jag olyckliga, jag låter
dem njuta av mina frukter, och till tack misshandla de
mig så där hänsynslöst."
Otack är världens lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
