- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
7

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trifves bäst på höjderne, der man ser så litet som
möjligt af den krälande verlden.“

“Ja, det märker jag nog.“

Under detta korta samtal hade Arvid Herner tändt
på sin lilla fotogénlampa, som öfver det lilla rummet
spred ett dämpadt, men ändå behagligt sken.

“God afton“, sade han derpå och räckte vännen
handen. “Det var länge sedan jag såg dig.“

“Jag säger detsamma“, utlät sig Arthur Henriksson,
tog af sig ytterrocken och slog sig ned i den stoppade
soffan. “Trefligt rum du har, fastän det är litet.“

“Behöfs inte större för den, som lefver på sina
framtidsutsigter“, svarade Arvid Herner med ett sorgset
leende. “Men, uppriktigt sagdt, rummet är så bra, att
hvem som helst skulle kunna bo i det, till och med en
grosshandlare ...“

“Med kontoret i västfickan, ja“, afbröt Arthur
skrattande. “Men säg mig nu en sak. Hur gick det
med försäljningen af ditt manuskript?“

I stället för svar pekade Arvid på en tjock lunta,
som låg på bordet.

“Hå, hå!“ pustade Arthur. “Afslaget således!“

“Inte just det“, inföll Arvid med sitt förra
sorgliga leende. “Jag har sjelf tagit det tillbaka.“

“Hvarför det då?“

“Jag skäms verkligen att säga det, inte för min
skull, utan för ... ja, ja, du förstår mig nog!“

“Jaha, jag begriper. Men hur mycket ville han
ge dig?“

“Åh, låt mig slippa att tala om det?“

“Nej, det slipper du inte. Sjung ut du!“

“Nåväl då! Han bjöd mig tolf riksdaler arket.“

“För ett original? Är du galen?“

“Nej, visst inte! Det är rena sanningen.“

Arthur svarade ingenting, men på hans blossande
kinder och blixtrande ögon kunde man se, att vreden
bodde inom honom.

“Ja, är det inte som jag alltid sagt“, utbrast han
och slog knutna handen i bordet. “Sverige är ett
otacksamt land för en författare.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free