- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
8

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Arvid teg och sänkte hufvudet. Arthur fortfor:

“Gå heldre i lära hos en skomakare. Ett
handtverk bringar dig största förtjensten, ty i våra dagar är
arbetaren mera uppburen än fordom. Man ska’ ha ett
tålamod, större än Jobs, om man vill taga sig fram på
den knaggliga författarebanan.“

“Sannt nog, min vän“, inföll Arvid med en suck,
“men nog är det bra hårdt, att för en så lumpen sak
som några riksdaler mera på arket behöfva afbryta den
bana, som sedan barnaåren lekt mig i hågen! Men, det
sorgligaste är likväl, att jag förlorar förtroendet till
redligheten hos de personer, som ha med författare att göra.
I stället för att uppmuntra en nybörjare, nedslå de med
ens hans mod genom sin tvärhet och sitt, rent ut sagdt,
förakt för hvarje nytt arbete som man bringar dem!
Tolf riksdaler arket! Kan man tänka sig något sådant!
Men jag ska’ ej mera besvära desse affärsmän“, utbrast
han och hans kinder glödde. “Jag har varit hos
rektorn för X skola, och anhållit om att bli antagen till
vikarie på en termin eller ett år, och han har gifvit
mig godt hopp.“

“Och manuskriptet?“ frågade Arthur.

“Nästa brasa jag gör upp, ska tändas med det.“

Arvids ton var så skarp, att vännen icke kom sig
för att motsäga honom. Han bytte för den skull om
samtal och frågade, i det han plirade smått med ögonen:

“Nå, har du sett henne sedan?“

En skär rodnad göt sig öfver Arvids kinder då
han svarade:

“Nej, inte ännu, men ... men ...

“Hvad för men?“

“Jag hoppas att snart få se henne.“

“O, du ungdomliga tillförsigt“, utbrast Arthur
småleende; “du, som tror dig, lik Phaëton kunna nå solens
ljus, ska’ du inte lik denne också falla tillbaka?“

“Nej“, svarade Arvid tryggt.

“Hm, hm! Har du någonting i kikarn?“

“Hvad menar du?“

“Jag menar; jag menar ... vet du hvar du ska’
få se henne?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free