- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
20

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Hur högt uppe?“

“Fyra trappor.“

“Är det eldrum?“

“Nej.“ [1]

Hvem undrar på, att Arvid nu blef ond vid detta
oförskämda prejningsförsök. Utan att säga ett enda ord
vände han flickan ryggen och gick. Den tunga dörren
slogs igen och Arvid befann sig ånyo på gatan. Utan
att tänka på just någonting, tog han genaste vägen
nedåt Drottninggatan, der en ensam vandrare då och
då mötte honom. Framkommen till Odensgatan vek
han af till venster och stod inom kort på Clara
kyrkogård. Der var tyst som i de grafvar, hvilkas
minnesstenar glänste i den stjernklara natten. Men här kunde
han icke heller uppehålla sig längre. Han vände för
den skull om och vek in på Odensgatan igen. Hunnen
till midten af gatan såg han en dubbelport stå på glänt.
Sakta öppnade han den ena porten och möttes af ett
stort mörkt föremål, som han vid närmare påseende
fann vara en hyrkuskvagn. En idé genomfor blixtsnabbt
hans hufvud. Han ville, heldre än att promenera hela
den långa oktobernatten på gatan, utse denna vagn till
sin sängkammare. Väl tyckte han, att det var något
ruskigt och stötte ganska mycket på uteliggare, men
hvad skulle han göra i sin belägenhet! För nöden måste
alla skrupler vika, så också Arvids. Utan att vidare
egna en enda tanke åt hvad som komma skulle, hoppade
han vigt upp i droskan och lade sig. Hans tankar,
foro hit och dit. Än voro de hos Arthur, den trofaste
vännen, än hos den sköna flickan, som han lyckats
rädda från Makulin, än hos den gamla modren i
Upsala. Icke kunde de väl ana, att han denna natt måste
sofva i en hyrkuskvagn derför att han glömt
portnyckeln.

Hur han tänkte och tänkte, insomnade han snart
och sof lika godt som om han legat hemma i sin mjuka
säng. Drömmens genier omsväfvade honom äfven här i


[1] Dialogen fullt öfvensstämmande med sanningen. Förf. har
sjelf bevittnat och straxt derefter upptecknat den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free