- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
26

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känna sig smått ängslig, ty det anade honom, att
upplösningen var nära. Han bibehöll likväl ihärdigt sin
plats, färdig att i hvilket ögonblick som helst springa
ut, äfven om händelserne tvungo honom att hoppa ur
midt på gatan. Han riskerade mycket heldre att göra
en kullerbytta på den frusna marken, än att bli
anhållen af polis.

Framkommen till nummer 3 ..., stannade vagnen.
Arvid kastade en hastig blick uppåt huset, och ett
utrop låg redan på hans läppar, då lyckligtvis
omständigheterne hejdade det. Kusken hade ju stannat utanför
det hus, der Arthur bodde. Hvilken sällsam händelse!
Icke trodde han, då han om natten följt vännen dit,
att han några timmar derefter skulle åka dit i hyrvagn!

Men han fann nog, att platsen icke var väl vald
till funderingar öfver denna sak. Till sin stora glädje
upptäckte han, att slumpen låtit honom öppna rätt dörr,
och just som kusken trögt nedsteg från den höga
kuskbocken (hans tröghet kom sig deraf, att han trasslade
in fötterna i tömmen), sköt Arvid sakta upp dörren på
motsatt sida (kusken steg nemligen af till höger), stack
varsamt ut hufvudet och ena benet, och då kuskens
jernbeslagna klackar slogo mot gatan, stod äfven
ynglingen fri på densamma. Kusken hade ingenting märkt.
Nu gällde det att komma undan så fort som möjligt.
Detta tillgick på följande sätt:

Medan kusken sysslade framme vid hästarne, gick
Arvid bakom vagnen ett godt stycke, dock alltid så,
att den höga korgen var rakt emellan honom och hästarne.
Det lyckades, och som vår unge äfventyrare såg en port
öppen i huset näst intill det, utanför hvilket hyrvagnen
stannat, slank han in der, ty han var nyfiken att se
slutet.

Det lät icke heller länge vänta på sig. Arvid hade
stått på sin utkik ungefär tio minuter, då han såg kusken
slå upp dörren.

“Nu går jag sakta framåt“, tänkte han. “Det är
väl inte ovanligt, att man är ute så här tidigt på
morgonen.“

Sagdt och gjordt. Arvid gick fram på trottoaren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free