- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
27

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kom midt för vagnen i samma ögonblick som Ellen
(ty läsaren har väl redan gissat, att det var våra
upsalaresande som skulle hemtas) satte foten på jernsteget.
En blick ur hennes ögon mötte Arvid. Han stannade,
och en glödande rodnad höljde hans kinder. Ellens
djupa rodnad doldes af halfmörkret inne i vagnen. Hon
hade känt igen sin beskyddare på Regeringsgatan.

“Det var hon!“ utbrast ynglingen och slog sig för
pannan just som vagnen satte sig i rörelse. “Ah — —
hvilket äfventyr!“

Vagnen rullade bort, och vår hjelte, som först då
riktigt kom till besinning, rusade efter. Hända hvad
som hända ville, han föresatte sig att följa med så långt
han kunde.

Andtruten framkom han till norra bangården några
minuter efter sedan vagnen stannat framför portalen.
Han kunde i det ovissa halfdunklet se tvenne
fruntimmer, som ilade uppför den breda trätrappan, och det
anade honom, att hon var en af dessa två. Att gå in
i väntsalen skulle varit högst oförsigtigt då hon en gång
sett honom. Han stannade för den skull utanför, och
afvaktade med högt klappande hjerta signalen till
afgång. Den gafs ändteligen och Arvid störtade ut på
perrongen. Han fick ej se en enda skymt af Ellen,
hur han än fixerade vagnarne. Långsamt företog han
således sin vandring hemåt, tänkande som så:

“Det var en händelserik morgon. Hvad ska’ följa
derpå?“

Då han kom upp på sitt rum, rann det honom i
sinnet, att han dagen förut blott helt lösligt
genomögnat det bref, han erhållit från den kära modren. Han
hade stoppat det i samma ytterrocksficka, hvari han hade
sin näsduk, det kom han ihåg. Besynnerligt emellertid
att brefvet nu icke fanns, hvarken i den eller andra
fickor. Arvid blef ängslig till mods. Skulle han ha
tappat det — — kanske i vagnen — —?

“Ja, det slår inte fel“, mumlade han. “Jag
erinrar mig bestämdt, att jag stoppade brefvet i
näsduksfickan! Jag har med säkerhet tappat det i
vagnen. Försmädligt! Ska’ jag yppa allt för kusken, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free