- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
28

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han möjligtvis tillvaratagit det? Nej! nej! Slumpen, som
gjort att jag förlorat brefvet, får också återställa det.
Om bara inte min mor talat så mycket om mitt
äfventyr ändå! Det är det tråkigaste.“

Arvid genomsökte ännu en gång på det
noggrannaste sina fickor, men brefvet var och förblef borta.

*


5.



Den, som har sett Stockholm på julaftonen, får
unoefär samma intryck, som då han betraktar en
surrande bikupa. På “julmarknaden“, denna barnens glada
dag, hvilken fröjd och glädje när de små rycka mamma
i kjolen och skrika:

“Mamma, en t’umpet, en häst, en docka!“

Det är också den enda tid på året som Stortorget
är iklädt sin högtidsdrägt.

Vi följa de båda vännerne genom gatorne.
Hvilket menniskovimmel på Vesterlång-, Drottning- och
Regeringsgatorne! Dessa tre vägar äro också Stockholms
förnämsta pulsådror. Detta gäller isynnerhet om den
först nämnda gatan. Hvilka toaletter möta oss icke der!
Den högättade damen, kamelian, demimondens yttersta
dotter, borgarhustrun, fröken och mamsellen, alla
trängas de om hvarandra i bodarne, beundra, köpa måhända,
eller i vanligaste fall läspa sitt “jag ska’ komma
tillbaka om en stund“, för att om några minuter spela
samma scen i nästa bod. Men, se dig åt sidan! Står
icke der nere i den kalla och fuktiga gränden en qvinna
med sitt barn på armen! Hon töres ej visa sig på den
ljusa gatan, ty hennes kropp är höljd af paltor.
Hurudan julafton blir det väl för dem? Hör, barnet qvider
sakta. Modren trycker det hårdare till sitt bröst ty hon
förstår den lillas språk som ljöd så här: Bröd, mamma,
bröd! Skall hon våga sig upp på gatan, upp bland den
böljande menniskomassan!

Hon går, ty ännu en gång qvider den lilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free