- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
29

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Oförskämda tiggerska“, mumlar en dam, som ifrån
barndomen aldrig varit i saknad af bröd eller nöjen.

“Att inte polisen kan dra försorg om, att man
slipper besväras af så’na menniskor på sjelfvaste julaftonen“,
säger högt en välmående bagare. Den arma qvinnan
hör dessa ord, men hvem vill tro att de skära henne
djupt in i själen för det späda barnets skull! Åhnej, det
vore för mycket begärdt af dem, som endast läst i någon
bok, att det finnes ett ord, som heter svälta. Den fina
damen skulle få en slagattack om hon bråkade sin
hjerna med att tyda det ordet; den välmående herrn
skulle känna sig hungrig på nytt, och det vore ju riktig
synd om deras “herrligheter“.

Låt qvinnan bedja förgäfves, hon är ju icke värd
en bättre lott!

“En bit bröd“, framstammar ändteligen hennes tunga,
då barnet för tredje gången qvider. Hon vore ej värd
modersnamnet, om hon kunde vara döf i det ögonblicket.

“Vet du inte, att det är förbjudet att tigga!“ ryter
en barsk stämma i den fattiga modrens öron. Förskräckt
vänder hon gig åt sidan. Framför henne står en lagens
väktare med blankskurad plåt på mössan, nummer och
krona på kragen. Han är ute i sin tjenst nu.

“Mitt barn hungrar“, hviskar qvinnan, “och inte
jag.“

“Angår mig inte! Följ med till vaktkontoret.“

Qvinnan följer och trycker det qvidande barnet
hårdare till sitt bröst. Mängden gapar på henne, och
mången säger halfhögt:

“Hon har förmodligen stulit.“

“Nej, hon har tiggt.“

Samhället stiftar hårda lagar för den, som tigger
om en beta bröd, men hur långt går det väl i sin
skyldighet, att värna om den olycklige? Här falla dess
inkonseqvenser tillhopa i ett, och bli ett Babelstorn af idel
felaktigheter, hvilka det tillhör framtiden att rätta.

Ser du den der qvinnan, som stassar derborta? Hon
stannar utanför en juvelerarebutik! Efter en stunds
betraktande går hon in och köper ett guldsmycke. Du
har sett ansigtet förut? Åhja; det är ju den lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free